Kattvakt 2

Läget: oförändrat. Jag befinner mig på samma plats som sist, dvs i min bekants lägenhet tillsammans med tre katter.

Telia har fortfarande inte givit min internetanslutning tillbaka till mig. Har ingen aning om varför. Jag märkte dock en lustig grej tidigare när jag gick in på deras hemsida; kollade sektionen med rapporter om driftstörningar och fann till min förvåning bland de femton listade problemplatserna min egen hemort där. Tiden för störningen var den tionde december, alltså samma dag som min anslutning gick ner. Hm. Slump? Jag vet inte. Mysko i alla fall.

Jaja, jag hoppas väl att saker är som de ska på måndag igen - det är ju trots allt som alla vet veckans mest uppskattade dag. Ingenting kan gå fel på en måndag.

------------

Vad i helsike...? Är det den trettonde? Lucia alltså? Det var som fasen. Jag har uppenbarligen ingen koll på tiden. Dags att äta lussekatter (eller lussebullar som vissa säger - samma skummisar som uttalar "kex" med k-ljud...) och dricka glögg då. Mmm. Glögg. Det måste jag skaffa.

Nåja, i alla fall... Jag ska återgå till att göra ingenting nu. Jag kanske tar mig friheten att smaka på musten i kylskåpet. Hehehe. Stöld.

Kattvakt

I natt tappade min dator kontakt med allt vad internet heter. Jag trodde först att det berodde på driftstörningar, men började snart ana oråd. När var det räkningen skulle vara betald egentligen? Hm... Så, jo, i morse när jag märkte att det fortfarande inte gick att ta sig in hämtade jag den senaste interneträkningen och konstaterade att mina farhågor stämde: jag var sen med min betalning och därmed satt i offlineläge tills Telia fått sina pengar. Jag blev typ förtvivlad. Modern som jag är använder jag ju faktiskt internet till att betala mina räkningar, vilket innebar att jag befann mig i en ond paradox. Tills jag kom ihåg att jag är kattvakt, vill säga.

En bekant som bor i min närhet arbetar i Norge varannan vecka och i hans frånvaro brukar jag kolla till hans tre katter. Min bekant har även internetåtkomst hemma hos sig. Bra för mig.
Så nu sitter jag i en annan bostad än min egen och betalar räkningar. Bland annat. Två katter har jag inne hos mig också. Den tredje är ute och, ja, vad fasen nu katter gör i snö. För snö finns det. Rätt kallt är det också. Även här inne. Så även hemma hos mig. Då jag och min bekant delar hyresvärd misstänker jag att hela hyresområdet här är kyligt på insidan. Vågar inte ringa och klaga, dock. Inte för att någon lär bli irriterad - undviker bara som jag nämnt tidigare att prata med okänt folk i telefon.

Ah, vilket påminner mig...

Jag blev än en gång väckt av min ringande telefon i dag, men den här gången var det inte någon som försökte sälja nånting till mig. Tror jag. Det var en äldre herre som talade i vokaler. Jag hörde inte vad han sa. Är rätt säker på att han var, hur säger man... vilsen, för jag försökte utan resultat förklara för honom att han förmodligen hade ringt fel nummer. Efter någon minut kunde jag inte göra annat än att lägga på. Han ringde då inte tillbaka igen, så jag är fortfarande rätt säker på att det inte var mig han menade sig prata med. Nåväl.

Nu får vi se vilka andra äventyr den här dagen bjuder på. Jag funderar på att gå och handla sen. Synd att det ska vara så kallt bara.

Hej så länge.

UPDATE: Den tredje katten kom in nu.

Snabbrapport

I dag, eller numera i går, åt jag (eventuellt mer än) en halv kartong kolasnittar. Nu känns min mage knepig. Jag vet inte om det rör sig om två vitt skilda grejer eller om de har någon anknytning till varandra.

För en stund sedan såg jag filmen Death Proof, skriven och regisserad av Quentin Tarantino. Jag blev inte imponerad. Däremot uttråkad.

Det går mot jul. Någon som bryr sig? Inte jag. Eller, jag vet inte.
Väl på julafton lär jag väl sitta och vara generad över att jag inte handlat klappar i år heller. För jag tror att jag skippar det. Jag vill då inte ha några själv.
Det är väl mest mina småbröder jag tänker på. De minsta alltså. Tre och fem år gamla. Jag skulle väl kanske ta och fixa något åt dem. Godis går väl an. Får se.


Jag känner liksom inget brinnande intresse för att pyssla med bloggen, märker jag. Att gå in hit blir mest ett måste. Det går väl i vågor, det där. På senare tid har jag bara inte känt för att skriva av mig. Hade jag mer saker att vara arg på skulle det nog gå. Ilska är en jättebra motivator när man har en blogg, samtidigt som jag själv mest upplever irritation när jag ser andra arga människor uttrycka sig, oavsett vad de skriver egentligen. Undviker debattinlägg.

Där har vi någonting som gör mig arg. Debatter.
Konsten att lägga fram sin åsikt som fakta och försöka få sin motståndare att se dum ut inför en publik. Fy fan.
Blir arg när jag tänker på de gånger som debatter dykt upp som tema på svenskalektionerna i skolan. Vad är poängen?

Debattör

En diskussion är någonting intelligent; man lägger fram och tar del av varandras frågeställningar, ser för- och nackdelar med föreslagna lösningar och når i slutändan eventuellt fram till en kompromiss.

En debatt är ingenting intelligent; alla parter har en bild som de från första början anser är den rätta och sen får det kvitta vad andra tycker. Konflikt uppstår. I slutändan får någon det sista ordet sagt helt enkelt.
Syftet med en debatt är inte att hitta en lösning, en debatt går ut på att vinna en tävling. Den med störst ordförråd och störst talang för retorik kväver resten och får, eh, "rätt". Jippi.

Att det inte ska gå an att svälja sin stolthet, lyssna på andra och ta plats i en diskussion i stället. Leta efter sanning. Antingen har någon rätt - och då får ett logiskt resonemang demonstrera det - eller så hittar man ingenting. Kompromissdags. En konflikt hjälper i alla fall inte.

Så åt helvete med skoldebatterna.

(Och ja, jag är smärtsamt medveten om ironin i att det här framstår som ett debattinlägg)


Ja, det får väl runda av dagens inlägg. Hej så länge.