Hej.

Ja, hej. Augusti nu. Tiden går.

Funderar faktiskt på att tvinga mig själv till att skriva ett inlägg åtminstone en gång i veckan från och med nu. På en bestämd tid. Schemalagda aktiviteter överlag kan faktiskt vara just det min vardag behöver. Å andra sidan låter det rätt jävligt att låta sig styras av en plan så där. Jag vet inte.
Men ett fast bloggschema kan nog inte skada. Så mycket. Ska vi säga... ett inlägg varje fredag? Mellan 16.00 och 18.00 kanske? Right on. Med reservation för ändringar naturligtvis. Startar redan i morgon.

Annars hade jag en rätt bra incident med en grävling som jag skulle kunna ta upp redan nu...
Ja, för fan:

So there I was. På promenad inte långt från mitt hem. Det var lugnt ute. Kväll. Solen sken. Kanske. Jag minns inte riktigt. Skit samma.
Plötsligt, där framme i utkanten på en gräsmatta, såg jag något röra på sig. Definitivt ett djur. Min första tanke var att det rörde sig om en gris, men när jag insåg hur dumt det lät så kände jag att "hund" var en mer naturlig gissning just i den miljön.

Nope.

Men något stämde inte. Skulle en hund röra sig så där? Jag såg inte till någon människa i närheten heller. Nej, detta var något annat. Jag gick närmare... Och då... Då insåg jag: En fucking grävling! "Whoa!" tänkte jag. "En fucking grävling!"
Jag hade tills detta ögonblick aldrig sett en grävling i det vilda, eller kanske faktiskt inte ens i verkliga livet över huvud taget. Detta var spännande.

:-D

Grävlingen fortsatte över gräsmattan i ett lugnt manér. Den hade uppenbarligen inte bråttom någonstans. Jag intog försiktighetsläge. När jag var yngre vet jag att min mamma sa att grävlingar som biter tag i ens ben inte släpper taget förrän de hör att det knäcker till. Som vuxen antar jag nu att detta är 100% bullshit, men håll i minnet att detta var mitt allra första möte med en grävling - logiskt tänkande är satt helt ur spelt vid ett sådant tillfälle. Bäst att vara försiktig... Man vet aldrig... Bäst att passera omärkt... Lugnt och fi... Hm. Vänta lite. Något föll sig inte korrekt här... Jag justerade min syn.

...

"Ey..."

:-/

"Det där är inte en grävling" tänkte jag. "Det där är inte en grävling alls!"
Jepp, det skumma ljuset och teknikens under hade lurat mina ögon. Det var en självgående gräsklippare. Inte en gris. Generad och lite besviken fortsatte jag hemåt.

True story.
Men, hur som helst... Jag återkommer.

Semester

Det är tidig morgon. Du är soldat i fiendeland. Från en hus hör du snyftningar från en kvinna i nöd. "Shit", tänker du. "Skurkarna är dumma mot civilbefolkningen. Det är minsann upp till mig att göra något åt den saken!" Till handling - du stormar byggnaden och skriker något coolt. "Fuck YEEEAAAAHHHH!" kanske. En millisekund passerar. Sedan måste du gå i terapi i resten av ditt liv. Bevis:

Jag: "Hör jag en kvinna i nöd"?
Kvinna i nöd: *Snyft*
Jag: "Oh no, till handling jag måste skrida! Fuck YEEEAAAA..."

"..."

"... AAAAAAAAAAAAAHHHHHH!!!"

Sammanfattningsvis: Arma 2 har skitläskiga buggar. Det är meningen att det ska vara en realistisk krigssimulator, men inte ens det mest groteska av skräckspel har något som liknar sockerpinglan på bilderna här.

Jag köpte spelet för några dagar sedan, i brist på annat att göra. Semestern har kickat in nu, så nu har det varit Arma 2 och Lost för hela slanten. Båda har sina brister, men bygger på roliga idéer och lyckas underhålla. I A2:s fall är det faktiskt ofta bristerna som står för underhållningen; tidigare blev jag till exempel krossad av en helikopter som jag hade begärt hjälp av. Samma helikopter valde vid ett tillfälle att släppa av mig och mitt team på ett ladugårdstak, med negativa följder. I en mer makaber incident såg jag en av våra lastbilar (vi, de goda, är för övrigt USA) smälla in i en civilpersons bil, fortsätta in i dennes staket och sedan nonchalant åka därifrån innan den lilla öststatsbilen exploderade utanför sin ägares hus. Vågat gjort när man invaderat ett land där man redan är impopulär. Winning hearts and minds.

Fin på bord eller på en trappa

Hej. Jag vet, jag missade hela maj. Så kan det gå. Jag har inte haft mycket att komma med under den tiden ändå. Mitt arbete, som tyvärr inte har blivit roligare, har tyngt mig en smula och jag ägnar dagarna mest åt att underhålla mig på rätt ospännande och okreativa sätt i brist på ork.

Jag var i och för sig på personalfest en dag... Det var rätt roligt. Åtminstone efter lite alkohol, när jag vågade prata en smula med folk. Inte för att jag minns om jag sa så mycket vettigt. Jag vet att någon tyckte att jag hade fint hår. Det var vettigt sagt, tycker jag.

Personalfester å sido så bringar mitt jobb inte så mycket mer att ha roligt åt faktiskt. En otippad tidningsnotis kan lysa upp tillvaron ibland, men det är nog det enda.
Inte för att jag vet vad den här helt oskyldiga vattenpumpen har med det att göra, men:

Jag kanske bara tyckte att den var fin.

Det är lite ledsamt att sitta i en källare under en surrande fläkt i åtta timmar om dagen. Effektiv är jag fasen inte heller; det tar mig en hel dag att klippa mig igenom bara några få tidningar. Jag tror att jag är för petig för att hålla på med sånt egentligen. Om kanterna inte blir millimeterjämna så ser Jocke fan till att de blir det. Klipp, klipp. Annars blir det som att försöka ignorera en intensiv klåda som man vet att man lätt kan åtgärda. Precision och symmetri. Hell yes. Totalt överflödigt och bortkastat arbete. Hell yes. Men jag kan inte sluta.

Det tar slut den trettioförsta december. Efter det har jag inte längre någon anställning. Jag vet inte vad som händer i och med det, men något säger mig att ingenting händer i och med det.

Måste sova, men jag vill inte. Måste upp till morgonen, men jag vill inte. Frustrerande, det där. Tillbaka till fläkten och källaren. Klipp, klipp. Åtta timmar. Sport. Klipp. Notis. Klipp. Mer sport. Lunch. Tillbaka till källaren. Klipp. Kafferast. Sitta tyst. Ta en slurk kaffe. Åh, titta... Plantagens annonstidning. Spännande. Se på deras fina växter. Pelargon. Begonia. Fit...

Sedan imploderade mitt huvud.

April

Klockan är för mycket, jag är för pigg, min motivation är för låg. Det har nyss blivit måndag igen. Ugh. Jag hoppas sannerligen att det kommer regna i dag. Hm, kollar yr.no. Ett ögonblick...
Fy fan. Nej. Halvklart. Nåväl, det är inte gassande sol i alla fall. Det hade varit shit. Pure shit. Usch.
Fun fact: Man kan inte "njuta av solen". Den är het och jävlig och i vägen. Den bringar svett och cancer och väldigt mycket jävlar-så-intensivt-ledsamt-att-ligga-still-på-en-filt-i-tjugoåtta-motherfucking-°C. Åh, tristessen.

Varför skriver jag om detta? Jag vet inte. Det var bara ett spår jag slank in på. Jag är rätt trött.

Nej, jag skulle egentligen bara se till att få något skrivet i april månad. Nu bör jag lägga mig, men jag vete fasen om jag gör det.

Fun fact #2: Jag vill äga en HTC Evo och Red Dead Redemption, men kan inte få något av dem.

OK, nu bör jag lägga mig.