måndag 29 juni 2009

80's

Klockan är inte mer än halv elva på förmiddagen och termometern visar - och jag skämtar inte nu - femtiosju grader Celsius! :-O

OK, jag skämtar, den visar 28,4°C. Dock sitter den termometern på västsidan, i skuggan. Det är plågsamt mycket varmare åt det hållet jag sitter. Phew. Och jag är klädd i svart som vanligt. Har inte mycket annat att ha på mig. Lagom kul att promenera i om jag ska gå och hämta ut de nya hörlurarna. Vill, men vill inte.

Ah! För er som gillar 80-talsmusik, Grand Theft Auto: Vice City och kanske i synnerhet 80-talsmusiken i Grand Theft Auto: Vice City så har jag spontant satt ihop en spelningslista i Spotify som näästan bildar hela soundtracket till spelet. Alla låtar finns inte med, men majoriteten är där. Har man aldrig spelat spelet så gör det förstås ingenting; det här är en finfin "Best of the Eighties"-samling för alla som minns åttiotalet eller i alla fall repriserna av Miami Vice.
Nu ska vi bara se om jag kan lyckas klistra in länken här då... Kolla om det går att klicka på bilden:



Funkar det inte så är det för att jag är kass, men det är det bara jag som får säga.
Låtarna ligger förresten sorterade efter genre, om man skulle undra varför det bara tycks dyka upp en massa tryckare i början.

Ah, och har man inte Spotify så finns det sidor som delar ut invites, likt den här: http://invitify.fleo.se/

söndag 28 juni 2009

Inbjudan

Måste komma ihåg bloggen. Måste skriva ett inlägg om... Jehovas vittnen.

De dök upp här i går. Eller en av dem. Men det visste jag inte förrän han hade gått, fem sekunder efter att han ringde på dörren.
"Hej. Jag har en inbjudan till dig" sa han och gav mig ett pappersark.
"Jaha, tack" sa jag och tog emot det. Sen försvann han snabbt som fan. Förstod varför när jag fick se vem meddelandet var ifrån. Hit-and-run är en naturlig taktik när man talar för Jehovas vittnen.

Min inbjudan:



Den är lite fläckig, för jag använde den som underlägg när jag rostade bröd i går. Men i alla fall, är det här något som bör intressera mig? Vill jag veta hur jag överlever slutet för den här världen?
Jag skulle blir rätt förvånad om svaret går i linje med nånting som NASA skulle sagt, att de hittat en ny planet med rätt atmosfär och grejer.
Vilken lösningen än är så måste den i alla fall vara väldigt positiv:



Det händer tydligen något väldigt bra strax till höger utanför bilden. Himlen är blå och allting känns lite Allsång på Skansen.
Annat är det på vänsterkanten:



Death metal-konsert där.
Jag antar att tåget består av alla världens Vittnen och att de vandrar bort från undergången mot himlen eller en ny värld eller vad fanken det nu är de tror på. Jag och alla andra hedningar får stanna kvar i det där åskvädret, antar jag - och där är man fucked. Men det tycks inte de lyriska människorna i skjorta eller kjol (inte en enda kvinna har långbyxor på sig) verka vara alltför bekymrade över.


"Hej då! Synd att ni ska vara fucked och allt, men..."


OK, det är Jesus de hälsar på.


Jag brukar vilja vara försiktig när jag pratar religion. Har dock en fundering:
Om alla världens människor osannolikt nog tappade minnet på en och samma gång och glömde bort sina religioner, plus att alla heliga skrifter gick upp i rök - hur skulle deras gudar göra för att påminna folk igen? En religion brukar introduceras för en person via andra personer, trots allt. Hela grejen grundar sig på hörsägen. Det är rätt få som ser änglar.
Det skulle vara en intressant situation.

torsdag 18 juni 2009

Lost in Translation

Vet ni hur omständigt det är att översätta/skriva undertexter? Det vet jag:

Faen så omständigt.

Har ägnat ett antal timmar åt projektet i dag. Hur mycket har jag fått översatt under den tiden? Drygt fem minuter av filmen. Fem (5) minuter!

Att få undertexter att funka i harmoni med en film är fasen inte lika lätt som man kan tro. En mening som uttalas under x sekunder måste ofta beskäras för att kunna hinna läsas under samma tid. Sen är det förstås omöjligt att direktöversätta många begrepp; det blir till att knåpa ihop rätt desperata kompromisser ibland. Jag hoppas som fanken att det inte dyker upp några ordvitsar alltså. Då är jag totalt körd.

En dum grej som bromsar arbetet ytterligare är att jag använder mig av en spansk mall. Trodde först att det skulle vara smidigt att ha ett färdigt material att gå efter - att bara byta ut den spanska texten mot min egen utan att behöva justera visningstider, men det visade sig ju förstås att jag bara gjorde mig själv en björntjänst; en svensk mening är rätt sällan lika lång som sin spanska motsvarighet.


Kolla. Otroligt.


Så det har blivit till att anstränga sig en del för att kunna anpassa min svenska text efter de spanska tiderna. Jäkligt plottrigt. Tror att det kan vara en idé att överge det arbetssättet... även om det innebär att jag måste skriva in helt nya tider för hand. Jag använder nämligen Notepad som arbetsverktyg. Knappast det smidigaste sättet, jag vet.

Allt som allt har jag hunnit svenskifiera hela trettiofem minuter av dokumentären.
Får väl kanske fira med nånting när jag är klar.

onsdag 17 juni 2009

Fler utgifter

Heh, jag gick aldrig och la mig. Efter senaste inlägget alltså. Bra idé att dricka kaffe nattetid sådär. Stadsbesöket under dagen som följde blev därmed lite knepigt. Gick liksom omkring i ett lite drömaktigt tillstånd. Sen fick jag förbannat ont i magen, vilket skulle kunna ha berott på kaffet, men jag misstänker även den skumma salamipizzan jag åt på plats. Man ska aldrig gambla med salami sådär. Kulmen nåddes dock när jag fick syn på min spegelbild i en provhytt; när man har varit vaken i runt ett dygn blir det tydligen rätt synbart. Kände plötsligt att det vore bäst att åka hemöver omgående. Rödsprängda ögon och blek hy får en att se skrämmande sjuk ut.


Tänk efter - det är inte värt det.


Gah, mitt headset har gått sönder. Ljudet började försvinna av och till i vänstra hörluren för någon dag sedan. Jag skruvade isär den och fann att felet låg i sladden. Ett glapp. Jag kom fram till att det bästa vore att klippa av den, ta bort en bit och sedan skarva ihop den igen. När jag så hade gjort tyckte jag dock att det hela såg lite hälsovådligt ut. Jag tror att man bör isolera skalade kablar nämligen. Speciellt när de hänger såpass nära ansiktet. Eller jag vet inte, det såg pinsamt hobbyaktigt ut i alla fall.
I slutändan sa jag bara "f#%¤*" och bestämde mig för att det var kört, så nu måste jag till att hitta nya lurar. Tips på vad som är bra och prisvärt tages tacksamt emot. Jag kan inte sånt här.