Jag skaffade Facebookkonto och...

...efter det föll liksom det här stället i än djupare glömska. Ändå upptäckte jag att behovet fortfarande fanns kvar, på något plan.

Är en smula stressad för stunden, så jag valde kanske ett dåligt tillfälle för att ta igen åtta månaders frånvaro, men å andra sidan så fuck it. Det blir eventuellt juldagsfestande om en stund och mitt bedrövliga rosévin har inte låtit sig smakats på i kväll ännu. Åh, varför valde jag alkohol efter utseende? Testade skiten för någon vecka sedan och blev inte glad. Har för mig att etiketten på hyllan nämnde nånting om att smaken skulle ha en hint av geléhallon. "Mmm", tänkte jag och tyckte att färgen på vinet bekräftade detta, då jag av någon anledning inte insåg att samma sak kan sägas om T-röd. Jag borde verkligen ha lärt mig att inte lita på Systembolagets bedömanden vid det här laget.

Fasen, jag måste tvätta håret.

23/3 2011. Tidig morgon.

Det är sju månader senare. Jag satt och åt en apelsin framför datorn när jag för första gången på sju månader kände för att skriva nånting i min blogg igen. Det är inte helt förutsägbart, det där med motivation. Ibland krävs det tydligen bara lite frukt. Det var en jävligt god apelsin, för all del.

Frånvaron har varit lång, men inte mycket är nytt under solen; min anställning förlängdes med ett år och jag bor fortfarande kvar i min ostädade etta. Vanorna är de samma. Tror jag. Vänder på dygnet och har mig - även under arbetsveckorna, med varierande resultat. Detta dygn är ett sådant dygn. Ett vakardygn. Ska försöka hålla mig uppe tills det är dags att gå till jobbet. Efter det får vi se. Tur att kaffet är gratis där borta.
Kort sagt är det mesta sig likt. Jag kan faktiskt inte komma på en enda skillnad just nu. Mitt hår är längre. Vänta, jag känner igen det... Har jag inte skrivit exakt samma sak förut? Toppen.

Fan. Jag är trött. Det här blir inte en höjdare. Jag har varit vaken i tretton timmar. Tre timmar kvar tills jag ska vara vaken i nio till. Tvättid efter det. På kvällen. Jag... tror inte det.

Måste duscha. Kanske skriver mer om någon dag? Jag får väl försöka krysta fram något sanslöst underhållande då. Eller bara återberätta den tragiska historien om den nyduschade sömngångaren som gick till jobbet utan byxor.

Scheman

Jag och scheman, ja. Det blev ett senare inlägg än tänkt. Senare och mycket kortare.
I dag har jag varit på bio för första gången på många månader. Såg Inception och den var skitbra. Christopher Nolan är Hollywoods nya gud.

Hej.

Dement?

OK, här är jag. Det är fredag och klockan är 17.32. Har ännu inte missat min deadline. Jag är dock inte helt säker på att jag är värst smart just nu, då jag sitter med datorn på och åskan mullrar. Vi får se hur det går.


Kapitel 1: Dörrlåset

I går när jag kom hem från jobbet och satte nyckeln i min dörr så märkte jag till min förvåning att inget hände. Ja, jag försökte förstås vrida om den också. Men det gick inte. Vadan detta? Hade låset gått sönder? Befann jag mig på fel adress? Jag tittade på skylten intill dörren. Nej då, detta var min lägenhet. Så vad faen? Då tittade jag in i dörrspringan och fick se något fruktansvärt... Dörren var olåst. Åh nej. Oh no. Jag hade ta mig fasen glömt att låsa när jag gick hemifrån. Såvitt jag minns har jag aldrig någonsin glömt att låsa dörren till mitt hem, vare sig mitt nuvarande eller föräldrahemmet. Visst, jag glömde en hel nyckelknippa i en kamrats dörr när jag vaktade hans katter en gång, men whatever. Jag hade ju i alla fall låst. Eller så hade jag inte det, men vad faen. Jag har i alla fall aldrig glömt att låsa min egen dörr förut.

Kapitel 2: Datorn

Senare samma dag, närmare bestämt vid läggdags, valde jag att låta min dator vara på medan jag sov, för att låta några nedladdningar gå färdigt. Morgonen därpå - i morse alltså - var datorn avslagen. What? Hade den stängt av sig själv? Sånt kan ju hända om alternativet är valt, men jag har mig veteligen inte aktiverat någon sådan funktion. Sedan tittade jag på grenuttaget. Strömbrytaren lyste inte. Vad i hela... Vad fanken var detta? Antingen hade något brutit sig in omärkt för att stänga av min dator (kanske samma person som tidigare under dagen dyrkat upp mitt lås???) eller så hade jag gått i sömnen och gjort det själv. Bra initiativ, hjärnjävel. Dra upp mig för att bryta strömmen till datorn sådär. Sånt är ju skitbra för datorn, för att inte tala om mina nedladdningar.

Kapitel 3: Kammen

Ja, jag tappade bort min kam också. Kammade mig, sen gick det tio minuter, sen behövde jag kammen igen. Men den var borta. Jag gick omkring i runt femton, tjugo minuter och letade. Var katten hade jag lagt den? Kollade samma ställen om och om igen. Sedan blev jag alldeles för stressad och gav mig av till jobbet. På hemvägen köpte jag nya kammar - ett pack med sex stycken, för 6,90kr! Jag är fyndkungen! Väl hemma öppnade jag dörren till mitt badrum och fann min kam liggandes på toalettrullehållaren. Bara sådär. Snopet.

Epilog: Jag kanske är dement - och jag har missat min deadline

Neeej! :-(