Hej.

Ja, hej. Augusti nu. Tiden går.

Funderar faktiskt på att tvinga mig själv till att skriva ett inlägg åtminstone en gång i veckan från och med nu. På en bestämd tid. Schemalagda aktiviteter överlag kan faktiskt vara just det min vardag behöver. Å andra sidan låter det rätt jävligt att låta sig styras av en plan så där. Jag vet inte.
Men ett fast bloggschema kan nog inte skada. Så mycket. Ska vi säga... ett inlägg varje fredag? Mellan 16.00 och 18.00 kanske? Right on. Med reservation för ändringar naturligtvis. Startar redan i morgon.

Annars hade jag en rätt bra incident med en grävling som jag skulle kunna ta upp redan nu...
Ja, för fan:

So there I was. På promenad inte långt från mitt hem. Det var lugnt ute. Kväll. Solen sken. Kanske. Jag minns inte riktigt. Skit samma.
Plötsligt, där framme i utkanten på en gräsmatta, såg jag något röra på sig. Definitivt ett djur. Min första tanke var att det rörde sig om en gris, men när jag insåg hur dumt det lät så kände jag att "hund" var en mer naturlig gissning just i den miljön.

Nope.

Men något stämde inte. Skulle en hund röra sig så där? Jag såg inte till någon människa i närheten heller. Nej, detta var något annat. Jag gick närmare... Och då... Då insåg jag: En fucking grävling! "Whoa!" tänkte jag. "En fucking grävling!"
Jag hade tills detta ögonblick aldrig sett en grävling i det vilda, eller kanske faktiskt inte ens i verkliga livet över huvud taget. Detta var spännande.

:-D

Grävlingen fortsatte över gräsmattan i ett lugnt manér. Den hade uppenbarligen inte bråttom någonstans. Jag intog försiktighetsläge. När jag var yngre vet jag att min mamma sa att grävlingar som biter tag i ens ben inte släpper taget förrän de hör att det knäcker till. Som vuxen antar jag nu att detta är 100% bullshit, men håll i minnet att detta var mitt allra första möte med en grävling - logiskt tänkande är satt helt ur spelt vid ett sådant tillfälle. Bäst att vara försiktig... Man vet aldrig... Bäst att passera omärkt... Lugnt och fi... Hm. Vänta lite. Något föll sig inte korrekt här... Jag justerade min syn.

...

"Ey..."

:-/

"Det där är inte en grävling" tänkte jag. "Det där är inte en grävling alls!"
Jepp, det skumma ljuset och teknikens under hade lurat mina ögon. Det var en självgående gräsklippare. Inte en gris. Generad och lite besviken fortsatte jag hemåt.

True story.
Men, hur som helst... Jag återkommer.