Scheman

Jag och scheman, ja. Det blev ett senare inlägg än tänkt. Senare och mycket kortare.
I dag har jag varit på bio för första gången på många månader. Såg Inception och den var skitbra. Christopher Nolan är Hollywoods nya gud.

Hej.

Dement?

OK, här är jag. Det är fredag och klockan är 17.32. Har ännu inte missat min deadline. Jag är dock inte helt säker på att jag är värst smart just nu, då jag sitter med datorn på och åskan mullrar. Vi får se hur det går.


Kapitel 1: Dörrlåset

I går när jag kom hem från jobbet och satte nyckeln i min dörr så märkte jag till min förvåning att inget hände. Ja, jag försökte förstås vrida om den också. Men det gick inte. Vadan detta? Hade låset gått sönder? Befann jag mig på fel adress? Jag tittade på skylten intill dörren. Nej då, detta var min lägenhet. Så vad faen? Då tittade jag in i dörrspringan och fick se något fruktansvärt... Dörren var olåst. Åh nej. Oh no. Jag hade ta mig fasen glömt att låsa när jag gick hemifrån. Såvitt jag minns har jag aldrig någonsin glömt att låsa dörren till mitt hem, vare sig mitt nuvarande eller föräldrahemmet. Visst, jag glömde en hel nyckelknippa i en kamrats dörr när jag vaktade hans katter en gång, men whatever. Jag hade ju i alla fall låst. Eller så hade jag inte det, men vad faen. Jag har i alla fall aldrig glömt att låsa min egen dörr förut.

Kapitel 2: Datorn

Senare samma dag, närmare bestämt vid läggdags, valde jag att låta min dator vara på medan jag sov, för att låta några nedladdningar gå färdigt. Morgonen därpå - i morse alltså - var datorn avslagen. What? Hade den stängt av sig själv? Sånt kan ju hända om alternativet är valt, men jag har mig veteligen inte aktiverat någon sådan funktion. Sedan tittade jag på grenuttaget. Strömbrytaren lyste inte. Vad i hela... Vad fanken var detta? Antingen hade något brutit sig in omärkt för att stänga av min dator (kanske samma person som tidigare under dagen dyrkat upp mitt lås???) eller så hade jag gått i sömnen och gjort det själv. Bra initiativ, hjärnjävel. Dra upp mig för att bryta strömmen till datorn sådär. Sånt är ju skitbra för datorn, för att inte tala om mina nedladdningar.

Kapitel 3: Kammen

Ja, jag tappade bort min kam också. Kammade mig, sen gick det tio minuter, sen behövde jag kammen igen. Men den var borta. Jag gick omkring i runt femton, tjugo minuter och letade. Var katten hade jag lagt den? Kollade samma ställen om och om igen. Sedan blev jag alldeles för stressad och gav mig av till jobbet. På hemvägen köpte jag nya kammar - ett pack med sex stycken, för 6,90kr! Jag är fyndkungen! Väl hemma öppnade jag dörren till mitt badrum och fann min kam liggandes på toalettrullehållaren. Bara sådär. Snopet.

Epilog: Jag kanske är dement - och jag har missat min deadline

Neeej! :-(

Hej.

Ja, hej. Augusti nu. Tiden går.

Funderar faktiskt på att tvinga mig själv till att skriva ett inlägg åtminstone en gång i veckan från och med nu. På en bestämd tid. Schemalagda aktiviteter överlag kan faktiskt vara just det min vardag behöver. Å andra sidan låter det rätt jävligt att låta sig styras av en plan så där. Jag vet inte.
Men ett fast bloggschema kan nog inte skada. Så mycket. Ska vi säga... ett inlägg varje fredag? Mellan 16.00 och 18.00 kanske? Right on. Med reservation för ändringar naturligtvis. Startar redan i morgon.

Annars hade jag en rätt bra incident med en grävling som jag skulle kunna ta upp redan nu...
Ja, för fan:

So there I was. På promenad inte långt från mitt hem. Det var lugnt ute. Kväll. Solen sken. Kanske. Jag minns inte riktigt. Skit samma.
Plötsligt, där framme i utkanten på en gräsmatta, såg jag något röra på sig. Definitivt ett djur. Min första tanke var att det rörde sig om en gris, men när jag insåg hur dumt det lät så kände jag att "hund" var en mer naturlig gissning just i den miljön.

Nope.

Men något stämde inte. Skulle en hund röra sig så där? Jag såg inte till någon människa i närheten heller. Nej, detta var något annat. Jag gick närmare... Och då... Då insåg jag: En fucking grävling! "Whoa!" tänkte jag. "En fucking grävling!"
Jag hade tills detta ögonblick aldrig sett en grävling i det vilda, eller kanske faktiskt inte ens i verkliga livet över huvud taget. Detta var spännande.

:-D

Grävlingen fortsatte över gräsmattan i ett lugnt manér. Den hade uppenbarligen inte bråttom någonstans. Jag intog försiktighetsläge. När jag var yngre vet jag att min mamma sa att grävlingar som biter tag i ens ben inte släpper taget förrän de hör att det knäcker till. Som vuxen antar jag nu att detta är 100% bullshit, men håll i minnet att detta var mitt allra första möte med en grävling - logiskt tänkande är satt helt ur spelt vid ett sådant tillfälle. Bäst att vara försiktig... Man vet aldrig... Bäst att passera omärkt... Lugnt och fi... Hm. Vänta lite. Något föll sig inte korrekt här... Jag justerade min syn.

...

"Ey..."

:-/

"Det där är inte en grävling" tänkte jag. "Det där är inte en grävling alls!"
Jepp, det skumma ljuset och teknikens under hade lurat mina ögon. Det var en självgående gräsklippare. Inte en gris. Generad och lite besviken fortsatte jag hemåt.

True story.
Men, hur som helst... Jag återkommer.

Semester

Det är tidig morgon. Du är soldat i fiendeland. Från en hus hör du snyftningar från en kvinna i nöd. "Shit", tänker du. "Skurkarna är dumma mot civilbefolkningen. Det är minsann upp till mig att göra något åt den saken!" Till handling - du stormar byggnaden och skriker något coolt. "Fuck YEEEAAAAHHHH!" kanske. En millisekund passerar. Sedan måste du gå i terapi i resten av ditt liv. Bevis:

Jag: "Hör jag en kvinna i nöd"?
Kvinna i nöd: *Snyft*
Jag: "Oh no, till handling jag måste skrida! Fuck YEEEAAAA..."

"..."

"... AAAAAAAAAAAAAHHHHHH!!!"

Sammanfattningsvis: Arma 2 har skitläskiga buggar. Det är meningen att det ska vara en realistisk krigssimulator, men inte ens det mest groteska av skräckspel har något som liknar sockerpinglan på bilderna här.

Jag köpte spelet för några dagar sedan, i brist på annat att göra. Semestern har kickat in nu, så nu har det varit Arma 2 och Lost för hela slanten. Båda har sina brister, men bygger på roliga idéer och lyckas underhålla. I A2:s fall är det faktiskt ofta bristerna som står för underhållningen; tidigare blev jag till exempel krossad av en helikopter som jag hade begärt hjälp av. Samma helikopter valde vid ett tillfälle att släppa av mig och mitt team på ett ladugårdstak, med negativa följder. I en mer makaber incident såg jag en av våra lastbilar (vi, de goda, är för övrigt USA) smälla in i en civilpersons bil, fortsätta in i dennes staket och sedan nonchalant åka därifrån innan den lilla öststatsbilen exploderade utanför sin ägares hus. Vågat gjort när man invaderat ett land där man redan är impopulär. Winning hearts and minds.

Fin på bord eller på en trappa

Hej. Jag vet, jag missade hela maj. Så kan det gå. Jag har inte haft mycket att komma med under den tiden ändå. Mitt arbete, som tyvärr inte har blivit roligare, har tyngt mig en smula och jag ägnar dagarna mest åt att underhålla mig på rätt ospännande och okreativa sätt i brist på ork.

Jag var i och för sig på personalfest en dag... Det var rätt roligt. Åtminstone efter lite alkohol, när jag vågade prata en smula med folk. Inte för att jag minns om jag sa så mycket vettigt. Jag vet att någon tyckte att jag hade fint hår. Det var vettigt sagt, tycker jag.

Personalfester å sido så bringar mitt jobb inte så mycket mer att ha roligt åt faktiskt. En otippad tidningsnotis kan lysa upp tillvaron ibland, men det är nog det enda.
Inte för att jag vet vad den här helt oskyldiga vattenpumpen har med det att göra, men:

Jag kanske bara tyckte att den var fin.

Det är lite ledsamt att sitta i en källare under en surrande fläkt i åtta timmar om dagen. Effektiv är jag fasen inte heller; det tar mig en hel dag att klippa mig igenom bara några få tidningar. Jag tror att jag är för petig för att hålla på med sånt egentligen. Om kanterna inte blir millimeterjämna så ser Jocke fan till att de blir det. Klipp, klipp. Annars blir det som att försöka ignorera en intensiv klåda som man vet att man lätt kan åtgärda. Precision och symmetri. Hell yes. Totalt överflödigt och bortkastat arbete. Hell yes. Men jag kan inte sluta.

Det tar slut den trettioförsta december. Efter det har jag inte längre någon anställning. Jag vet inte vad som händer i och med det, men något säger mig att ingenting händer i och med det.

Måste sova, men jag vill inte. Måste upp till morgonen, men jag vill inte. Frustrerande, det där. Tillbaka till fläkten och källaren. Klipp, klipp. Åtta timmar. Sport. Klipp. Notis. Klipp. Mer sport. Lunch. Tillbaka till källaren. Klipp. Kafferast. Sitta tyst. Ta en slurk kaffe. Åh, titta... Plantagens annonstidning. Spännande. Se på deras fina växter. Pelargon. Begonia. Fit...

Sedan imploderade mitt huvud.

April

Klockan är för mycket, jag är för pigg, min motivation är för låg. Det har nyss blivit måndag igen. Ugh. Jag hoppas sannerligen att det kommer regna i dag. Hm, kollar yr.no. Ett ögonblick...
Fy fan. Nej. Halvklart. Nåväl, det är inte gassande sol i alla fall. Det hade varit shit. Pure shit. Usch.
Fun fact: Man kan inte "njuta av solen". Den är het och jävlig och i vägen. Den bringar svett och cancer och väldigt mycket jävlar-så-intensivt-ledsamt-att-ligga-still-på-en-filt-i-tjugoåtta-motherfucking-°C. Åh, tristessen.

Varför skriver jag om detta? Jag vet inte. Det var bara ett spår jag slank in på. Jag är rätt trött.

Nej, jag skulle egentligen bara se till att få något skrivet i april månad. Nu bör jag lägga mig, men jag vete fasen om jag gör det.

Fun fact #2: Jag vill äga en HTC Evo och Red Dead Redemption, men kan inte få något av dem.

OK, nu bör jag lägga mig.

Gah

Kanske är det allt tidningsläsande som gjort att skrivlusten blivit lite svagare den senaste tiden. Jepp, förmodligen. Det plus de där skuldkänslorna jag nämnde förra gången; de biter sig fast och lär sitta kvar väldigt länge. Suck. Vore jag inte så rädd för att konfrontera mina problem så skulle jag kunna göra nånting åt det här, men jag klarar det fasen inte. Eller?

Hej. Tidningar, ja. Fy fan... Jag har klippt mig fram till mitten av juni -09 nu. Tidningar är tråkiga. I alla fall de jag läser. Utöver själva nyheterna och, för all del, vissa serier (fuck off, Laban), är materialet ofta bedövande tråkigt. Personporträtt och grejer. Tråkiga, tillrättalagda människor. Usch. De enda smått intressanta personerna i en morgontidning är de namnlösa brottslingarna bakom nyhetsrubrikerna. "47-åringen", "Yxmannen", "Konsumblottaren" och de andra. Visst fanns det en Konsumblottare? Nej? Hur som helst är det rätt ledsamt att man måste vara kriminell för att vara något sånär spännande att läsa om. Kriminell eller jävligt elak.

Ibland hjälper inte ens det.

Sportbilagorna är... Åh. Sportbilagorna. Varför - åh, varför - finns sportbilagorna? Varje jäkla dag en ny sportbilaga. Jag kan fasen inte förstå vad det är som gör sporten så viktig att den förtjänar en egen daglig bilaga framför t ex politik, ekonomi, kultur eller teknik. Varför är det så? Och varför är det absurt att ställa den frågan? Gah. Även jag har mina intressen - men inte skulle jag väl ens komma på tanken att föreslå att man skickade med en (smakfull) erotisk bilaga i min tidning var dag? Eller ens en gång i veckan?
Jag tror ärligt talat inte att Zlatan spelar fotboll för samhällets skull, så att sådant på fullt allvar buntas ihop med nyheter i en morgontidning tycker jag är rätt upprörande. Eller åtminstone orättvist med tanke på att andras intressen inte får långt lika mycket utrymme däri. Var är min mjukporr, VF?

Månadsbloggen

Januari är förbi och det är min praktik också - men bara för att den har blivit till en anställning. En offentligt skyddad sådan. Har jag fattat det rätt innebär det att det är staten som betalar mig och min arbetsplats för att ha mig där, vilket kanske inte är lika häftigt som att bli anställd för sina färdigheter, men det är likväl ändå en anställning. Plus att jag tror att de är rätt nöjda med mig på jobbet. Plus att de färdigheter jag faktiskt har kanske inte är de mest eftersökta på arbetsmarknaden heller. Apropå inget särskilt: är erotiska noveller inne just nu? Och på tal om ingenting: hur ser en bra pseudonym ut?

I övrigt har det varit lite sådär. Jag har känt mig lite nere. Har bland annat haft lite skuldkänslor som jag inte är säker på om jag borde ha. Jag kan ha betett mig dumt åt gentemot en kompis, utan dennes vetskap. Usch. Man ska inte bete sig dumt mot dem man gillar.
Sedan är jag en smula stel och liksom halvt avdomnad på några ställen i kroppen också. På vänstra sidan. Jag ringde Sjukvårdsrådgivningen i går, där jag fick rekommendationen att höra av mig till vårdcentralen för att testa mig mot borrelia. Borrelia är lite läskigt, för det låter lite grann som gonorré.

Och med de orden avslutar jag detta inlägg.

Jag är kvar

Jo, jag finns ännu, men har inte orkat skriva något i bloggen under månaden som gått. Eller orkat och orkat, jag har faktiskt haft något för mig för en gångs skull. Jag har ju en praktikplats numera. Hos det kommunala arkivet. Jag sitter och letar igenom gamla morgontidningar efter artiklar som på något vis rör kommunen, tar vara på dem och lagrar dem nere i kommunhusets källararkiv. Det kan låta en smula monotont, och visst, att truga sig igenom de förbannade sportbilagorna är ledsamt, men det är överlag ändå en godkänd sysselsättning. Pyssel rentav. Sedan så finns det ju ingen sportartikel i världen som de vansinnigt roliga serierna inte kan väga upp:

Håll i er - för här kommer poängen:

*ba-dish*

Ibland hittar man intressanta nyheter också. Den här är lite bisarr:

"Gick till attack" alltså. "Misshandlade"? Herrejävlar. Åklagare Leif Johansson ser uppenbarligen orosmoln här. Nog för att han sedan tidigare vet att robotar misshandlar en och annan proletär då och då - men på det här sättet? Det här är ju något helt nytt.

Bålsta, norr om Stockholm.

Ett annat informativt inslag:


Polisen slår näven i bordet och visar att man bemästrar även den mest påhittade av situationer.

Samma nyhet: Jag vet inte om den där hunden är misstänkt för något brott, men nog är det den mest anonyme karaktären av dem alla på bilden.


Knepig bild/textplacering är också lite lustigt:

"I must break you."

Men inte mycket är ju lika hysteriskt kul som Hagbard:

*ba-dish*