torsdag 27 november 2008

Utfyllnad

OK, jag tänkte att det kanske var bäst att få något skrivet här nu när det gått hela tio dagar sedan mitt senaste inlägg. Tio dagar... Vart tar tiden vägen?

Jag hade ett intressant ämne jag menade mig ta upp här för några dagar sedan, men jag tror att det får vänta lite till. Känner inte för att gå någonting på djupet här nu för stunden. Det får bli något spontant i stället.

Hm.

Det råder idétorka här. Inte mycket har hänt sedan sist, så jag hittar som vanligt ingenting nytt att berätta om... Jag har vänt fel på dygnet igen. Det är väl det enda. Sen har jag matat katter åt en bekant också, men det är väl nästan än mindre spännande att berätta om.
Jag... har sett på lite film... och merparten av serien 24:s första säsong. Alltid något.

Är trött. Hittar en bild att fylla ut resten av inlägget med så får jag återkomma om ett litet tag igen i stället. Hej så länge.


"Ditåt? Säker?"

måndag 17 november 2008

Optimal Telecom och jag

I dag blev jag väckt tidigt på eftermiddagen (heh) av min #*¤% plåga till telefon. Jag ogillar alltid ringande telefoner, men att bli väckt av en är förstås extra jävligt. Visst, det kan ju vara värt det om det visar sig gälla viktig information eller om personen i andra änden är nog omtyckt för att väga upp eländet, men den turen hade tyvärr inte jag. Det var Malin från #*¤% Optimal Telecom som ringde.

Åh, telemarketing... En idé lika omtyckt som cancer och tydligen ungefär lika lätt att råda bot på. Jag registrerade mig hos Nix Telefon för en månad sedan i hopp om att få slippa plågan, men det verkar inte vara helt effektivt. Jag tror att jag har fått två TM-samtal sedan dess, vilket inte innebär något förbättrat säljare/tid-ratio för min del. För gemene man kan jag tänka mig att det inte låter alltför illa, men för en person med mina problem är det fasen det.

Malin
(Googles bildsök, resultat #1)

Som socialfobiker (sa jag att jag är socialfobiker?) är man rädd för att bli bedömd och illa omtyckt, vilket kan innebära att det blir lite knepigt att ta sig ur en social situation där man allra helst skulle vilja be person B att dra åt en viss plats. Jag kan inte tala för alla socialfobiker nu - jag vet bara att mina egna rädslor omfattar telefonkontakt med okänt folk. Till och med telemarketingmänniskor. Så vad blir resultatet? Tja, att tacka nej till erbjudanden blir förbannat svårt då en säljare inte gärna accepterar det första nejet.

A (offer): "Nej tack..."
B (teleskurk): "Men varför dåååå (eventuellt A:s smeknamn här)?"

Förvirring, ångest, ett väldigt snabbt sinande ordförråd... Fy faen. I brist på argument vill jag helst bara lägga på, samtidigt som jag inte vågar vara oförskämd. Så i slutändan har jag ofta tackat ja för att jag inte kunnat neka på ett vänligt sätt.

Jag har faktiskt lyckats säga nej några gånger på senare tid. Det går ibland. För ett tag sedan fick jag ett teleabonnemangserbjudande som jag slapp undan. Efter det var det någon som ringde från Boxer... Det kunde jag också avstyra. Sen bröts trenden då en tjej från Eon ringde och frågade om mina elkostnader. Jag vet inte ett shit om mina elkostnader. Det slutade med att jag blev kund hos jävla Eon. Det var direkt efter det som jag ringde Nix och spärrade av teleförsäljarna från min lur. För gott! Tills någon vecka senare då Värmlands Folkblad ringde och erbjöd prenumeration. Lyckades tacka nej igen.

Så ringde då Malin i dag. Åh, Malin, Malin... Du erbjöd mig ett telefonabonnemang hos Optimal Telecom... Sa att det var billigare än mitt nuvarande hos Telia... Jag sa att jag trivs bra med Telia då jag får rabatt på deras bredbandstjänst, men du, Malin, hade fan tagit reda på att rabatten ligger på blott trettio spänn i månaden... Fortfarande billigare att byta till Optimal Telecom med andra ord... Du hörde mig förmodligen sucka, varpå du sa att du kunde skicka erbjudandet via post så att jag skulle kunna ta beslutet här hemma i lugn och ro... Vad bra jag tyckte om dig då, Malin! Tills sekunden efteråt då du sa att allt jag behöver göra om jag väljer att tacka nej är att ringa Optimal Telecom innan ett visst antal dagar, annars går avtalet fan igenom ändå.
Ringa, Malin. Malin, vet du hur mycket jag uppskattar att ringa människor jag inte känner? Vet du det, Malin? Ledtråd, Malin: Lika mycket som jag uppskattar att du ringer och väcker mig tidigt på (eftermid-)dagen, Malin.

Fy fan, Malin.


(Ironi: Malin erbjöd nummerpresentation som tilläggstjänst för tjugo kronor extra i månaden, men då var jag såpass ilsken att jag kunde säga nej. Sen kom jag för sent på att tjugo kronor i månaden är ett rätt billigt pris för att slippa risken att behöva tala med en ny Malin.)

------------

Ugh, nu måste jag gå till ICA och handla bröd. Känner att jag bör tvätta håret först, vilket är toppen med tanke på att det är minusgrader ute i dag.

Hej så länge!

fredag 14 november 2008

På linjen igen, igen

OK, så det här är den tredje bloggen jag skapar. Kommer det att hålla nu? Är det tredje gången gillt som gäller? Det är nog det i vilket fall; om det slutar som det har gjort de två tidigare gångerna så blir det nog inget mer bloggande för mig sen. Så det bär eller brister i och med det här försöket.

Jahapp. Joakim heter jag. Mycket mer konkret info tror jag inte att jag lämnar ut här. Inga foton eller superpersonliga detaljer att vänta, med andra ord. Jag försöker lära mig av tidigare misstag.
Det jag kan berätta är att jag är tjugofyra år gammal, typ sjukligt blyg, singel, allmänt förvirrad och en aning uttråkad. Hm, kan man säga så? En aning uttråkad? Är man uttråkad så har man väl löpt hela tristesslinan fullt ut...

OK, hur som helst så har jag väl i alla fall inte den mest spännande sortens vardag man kan tänka sig. Så i brist på häftiga rapporter från mitt liv kommer jag tvingas till att ta upp andra knepiga grejer.

Som det här t ex:


När jag surfade runt efter en bloggvärd snubblade jag in på svenska Blogg.se och fick se ovanstående text. Ett trevligt initiativ, eller hur? Ekonomisk hjälp till människor i nöd är positivt.
Men vänta lite... En närmare titt:


Vad fasen? Fårlösa och aidssjuka människor är en sak, men kom igen... I-landsbarn? Det är såpass illa alltså? Vilket industriland är det nu som har fuckat till sin ekonomi så brutalt? Jag tittar åt ert håll, Norge. Oljan är slut, eller hur?
Inget ont om kidsen i sig (några av mina bästa vänner är i-folk), men jag måste ju ifrågasätta prioriteringarna här.

Går man sen in på hjälpsidan i fråga, http://www.webaidshop.se, och klickar sig vidare till bistånd för skolbarn så får man veta att hjälpen gäller barn i Rwanda - ett land som gjort sig känt bl a för att vara allmänt mindre i-land av sig än många andra. Förvirrande.

Visst, de flesta skulle säkert skylla på ett slarvfel i texten, men jag måste anta att så inte är fallet eftersom det inte vore lika kul.

------------

Så... ja, i alla fall...

Jag kommer väl titta in med några rader här ibland. I brist på annat, liksom. Den som vill får göra detsamma. Lämna en kommentar...
Jag ska se till att få till layoten här också. Göra sidan lite snyggare. Så småningom.

Nu ska jag göra något meningslöst, tror jag. Hej så länge!