onsdag 29 april 2009

Jag har nästan fler än två ämnen att ta upp

Jag har inte skrivit på tio dagar, ser jag. Det blir till att kompensera.


1.
Jag fuckar upp någons arbetslöshetsersättning (på ett smålustigt sätt)


OK, den här är jag inte stolt över. Jag fick ett brev i min låda för någon vecka sedan, tillägnat någon annan än mig själv. Rätt adress, fel namn. Kuvertet var märkt "Innehåller material från Din Arbetslöshetskassa", så jag antog att det kunde gälla något rätt viktigt. Jag gick online och sökte efter den rätte mottagarens namn + min hemort och fick upp ett resultat, men personen var tyvärr ej bosatt i min närhet. Fy fan. Jag skulle behöva gå flera kilometer. Jag la kuvertet åt sidan så länge.

En stund senare väcktes jag (heh) av att någon ringde på dörren. Det var en herre från Hyresgästföreningen. Han frågade hur jag trivdes i min bostad och om jag fann hyran rimlig. Jag sa att jag trivdes rätt OK och att hyran var rätt rimlig. Jag är inte så fantasifull av mig när jag svarar på frågor från folk jag inte känner. Han fortsatte sen att berätta att de styrande tänker införa marknadsbaserade hyror i mitt bostadsområde, vilket lär göra det kännbart dyrare för oss hyresgäster. "De jävlarna", tänkte jag. Sen frågade han om jag ville bli medlem i Hyresgästföreningen. Ni vet hur jag är, jag kan inte neka grejer från folk jag inte känner. Bara från Sverigedemokraterna och Jehovas vittnen, men ingen av dem har knackat på min dörr än. De förstnämnda levererar sin jävla tidning i min postlåda ibland dock. Men nu glider jag ifrån ämnet.


Who ya gonna call?


Då jag tackat ja till medlemskap ville mannen från Hyresgästföreningen ha mitt namn, mitt personnummer och mitt kontonummer, men jag hade tyvärr bara memorerat de två första. Jag bad honom vänta ett slag och drog mig tillbaka in mot datorn för att kolla upp kontonumret hos min internetbank. När jag så gjort behövde jag förstås något att skriva upp numret på. Lotten kom att falla på ett till synes oviktigt kuvert som råkade ligga bredvid skärmen. Perfekt. Jag skrev ner numret (med stora, tydliga siffror i bläck), gick tillbaka till HGF-mannen, läste upp det, hoppades att jag inte blev blåst och signerade hans kontrakt. Sen var jag medlem i Hyresgästföreingen. Förhoppningsvis. Han tackade och sa sa hej. Jag sa hej och stängde min dörr. Sen fick jag se vad det var för kuvert jag hade använt som kladdlapp. "Fuck".

För att summera: Framför mig ligger ett brev med material från någon annans arbetslöshetskassa. På baksidan står mitt kontonummer.

Liksom, vad fasen? Hur råkar man signera info från någons a-kassa med sitt kontonummer? Skrattade en del när jag insåg misstaget. Men till mitt bekymmer: Vad gör jag? Jag kan inte sudda bläck och jag vill inte gärna skicka vidare brevet som det är. Tippex är en idé, men det skulle ändå synas att jag strukit över nånting. Fasen. Jag kanske bara skulle strunta i det. Det är ju inte mitt fel att någon tryckt min adress på någon annans brev. Kan inte vara säker på att det är rätt mottagare jag har hittat heller. Dock känns det fel att inte göra nånting alls när det gäller en såpass viktig grej.
Fan, jag vet inte. Har haft brevet ett tag nu också. Kan se dumt ut om jag dyker upp med det först nu. Jag vet inte. Tips tas tacksamt emot.


2. Polisen rycker ut. I morgon.

Vid ett besök hos min mor fick jag syn på en lokal nyhetstidning. Blev lite nyfiken på vad för slags nyheter man hittar i en bygdetidning i jämförelse med de större och fann nånting jag reagerade på. Jag citerar (från förstasidan):

"När polisen inte fick med sig en 42-årig man i [ort] på fredagskvällen, misstänkt för grov misshandel av en kvinna, så gjordes ett stort polispådrag på lördagen."

Hm. På lördagen? En dag senare? Jag fnissade lite grann där. Inte för att jag kritiserar polisen; de vände om vid första tillfället för att den misstänkte hade låst dörren och troddes ha en yxa. Att de sen väntade tills nästa dag med att återkomma med förstärkning har förmodligen grund i brist på resurser. Små orter har ju ofta låg bemanning. Men de tankarna kommer först efter att man funderat ett slag. Medan man läser artikeln är det typ det här man ser:





I och för sig kan jag inte säkert säga att det inte var så det gick till .


3. Jag trodde att jag hade fler ämnen på G

Men det har jag inte. Eller så har jag glömt allt annat jag menade mig skriva.
Ah, det har börjat regnat igen. Det är trevligt, jag tycker om regn. Whoa, det var ett dåligt ämne. Jag återkommer.

söndag 19 april 2009

Jag kan hoppa

Nu har jag legat på latsidan med bloggen igen. Förlorade bloggvirke i och med odlingens död, antar jag. Sen har jag även suttit och gjort andra grejer som tagit upp lite av min tid. Ledtråd:


I och för sig inte så mycket till ledtråd som att säga rakt ut vad det gäller.
Jodå, jag har suttit och spelat WoW i någon vecka. Sitter med en provversion hittills, men har tankar på att börja spela på riktigt framöver. Kanske är skoj.
Här är ett av mina alter egon - Miriar:

Jag känner att ord är överflödiga här. Titta på honom.
Samme man (och jag tar inte lätt på det ordet här) bakifrån:


Det krävs en riktig man (eller, för all del, kvinna) för att våga gå klädd sådär. Miriar vågar. Varför? Därför att Miriar är den hårdaste motherfuckern på den här sidan om... vad nu vattnet mellan Eastern Kingdoms och Kalimdor heter, jag är inte så insatt än. Han är i alla fall tuff. Tuff, men snäll.
Så om ni ser en man i cerise cape och turkosa pantalonger, bli inte rädda; det är bara Miriar som är ute och bekämpar brott. Ja, i WoW alltså; ser ni en person med samma signalement i verkligheten finns all anledning att vara ängslig.

Ey, kolla förresten vad man får lära sig när man når level åtta om man har tipsfunktionen aktiverad:


Jepp, här får jag och en annan av mina karaktärer - Kaleido - veta att det fan finns en hoppfunktion i spelet. Level åtta. Man når inte dit på fem minuter direkt. Det kan liksom ta ett tag. Level åtta. Jag är fasen rent mållös. Varför i helsike får man inte den infon direkt för? Tyckte de inte att hoppfunktionen är en rätt central grej i ett spel? Ansåg de att det är för mycket att ta in för en nybörjare - gå framåt, gå bakåt och hoppa? Innan åttonde nivån?




Fasen, är trött. Skriver mer snart.

fredag 10 april 2009

Det... är över

Dagen efter senaste inlägget vaknade jag upp till en ny katastrof i odlingen: Alla plantor utom nykomligen hade gone to shit, som de säger. Ja, även den hittills så starke P1 hade vissnat. Jepp, P1 är borta. Smått otroligt nog. Fasen, de nya bladen var ju på väg... Det gick ju så bra för den plantan.
Anledningen tycks ha varit uttorkning. Suck. Antar att det var det som drabbade dem den första gången också.
Bara nykomlingen, P4, verkade oberörd. Jag tog farväl av dess tre storasyskon och satte nya frön i deras plats. Alla frön jag sätter har, som jag nämnt tidigare, redan börjat visa rötter, så det dröjde inte länge innan de nya växterna visade sig ovanför jorden. I går syntes de alla.

---------------

Mellanspel:
I går for jag till Karlstad med kamrater som skulle fira Färjestads guldseger i hockey-SM. Jag själv kunde nog inte brytt mig mindre, men följde med för umgängets skull. Jag och en annan mindre hockeyintresserad bekant i sällskapet placerade oss strax utanför torget medan de andra fortsatte in i den tätare folkmassan. Sedan följde någon timme av stillastående i väntan på att vi skulle åka och äta. Vi for till Max. Och det var det.

De har inte ens snygga dräkter längre


Live feed
Åh, jippi. Min diskborste hade legat och börjat smälta medan jag satt här och skrev. Glömde den i en kastrull på en varm platta. Sketa.
/Live feed

---------------

I alla fall... Jag kom hem under natten, kollade snabbt plantorna och tyckte att de såg levande ut, gav dem lite vatten och ställde dem på ljusfri plats. Bestämde mig för att bara ha dem under ljus på dagtid från och med nu. Då jag kunde ha riktig uppsikt över odlingen. Sen la jag mig och sov.
När jag vaknade tidigare i dag - klockan 17.25 - fick jag se att att allt hade gått åt helsike (to shit) ändå. Odlingen hade torkat ut. Det är över.

Bild från rulle #3

Jag var väl för snål med vattnandet, förstår jag. Så kan det gå.
Nåja, jag är då inte nere för det här, inte. Det här var ju bara en grej jag gjorde på skoj.
Nästa gång ska jag fixa plastkrukor som faktiskt kan hålla kvar vatten, samt se till att sätta plast över krukorna eller placera dem i minidrivhus. Då torde uttorkning vara en avsevärd mindre risk i alla fall.

Nu ska jag... Jag vete faen.

onsdag 8 april 2009

Skaderapport

Läget verkar faktiskt hyfsat stabilt för tre av de fyra chiliplantorna nu. Här följer en rapport live from the scene, som de säger:

Direkt från ljusboxen (= en skabbig kartong från Clas Ohlson)


Planta 1

Det här är då den handikappade, eller snarare den tidigare förmodat handikappade plantan som tycks stå pall för allt. De nya bladen (de små i mitten) kommer fram allt mer och mer, vilket än så länge är unikt för P1.
Blev lite bekymrad en sväng i går, då jag tyckte mig se att även P1 lidit sviter av solkrisen; den såg en aning torr ut. Nu ser dock allt OK ut igen.
Odlingens Keith Richards uppenbarligen.


Planta 2

P2 såg riktigt shitty ut i går, men verkar faktiskt, till min förvåning, må bättre nu. Som synes har bladen krullat ihop sig, vilket jag är hyfsat säker på är ett tecken på för hög temperatur. Sedan plantan räddades från den hemska solen och hamnade tillbaka i den hyfsat svala ljusboxen tycks de vara på väg ut igen. Jag pustar inte ut än, men är hoppfull.
Om man bara kunde säga samma sak om P3...


Planta 3

Om P1 är odlingens Keith Richards så är P3 ingen mindre än Elvis Presley; man kan hävda att han lever, men det är högst jävla tvivelaktigt.
Den här plantan tog den största smällen i går. Kolla bara... Bladen har tvinnat ihop sig till en torr fläta. Det ser förstås hopplöst ut, men jag väntar och ser ändå. Det är ju lätt att heja på nånting som befinner sig i ett sånt här underläge. Jag satsar noll stålars på'n dock.


Planta 4

Här har det hänt någonting! Det har kommit upp ett skott i den nysådda rullen, trots att jag trodde det var kört efter i går. Svårt att tro något annat när man såg P3, liksom. Än en gång förvånas jag över vad småväxter klarar av. Sånt varierar förstås från planta till planta; gener styr ju allting. Kanske är det ett väldigt starkt exemplar som tittar upp här. Man får se.

tisdag 7 april 2009

Update

Åh nej... Det står inte bra till med plantorna. Eller i alla fall inte med de två intakta.
Ställde dem i fönstret tidigare så att de skulle få solljus under dagen (de står under lågenergilampor annars) och la mig och sov ett tag. När jag vaknade hade de två nyss nämnda skotten börjat skrumpna ihop, antingen på grund av torka eller för hög temperatur. Den ene av dem kan klara sig, men det ser riktigt mörkt ut för den andre. Den jag slitit sönder bladen på tidigare verkar däremot inte kunna bry sig mindre. Vilken hårding.

Åh, varför var jag så naiv? Låta solen göra en lampas jobb...

Har i alla fall vattnat samtliga och ställt dem under LE-lampa igen. Jag återkommer med ny lägesrapport när jag vet mer.

måndag 6 april 2009

Odla med Orlando

Hej.
Fråga: Vad har jag haft för mig sedan sist?
Svar: Jag har slagit mig in i trädgårdsmästarbranschen.
Finns det förresten en bransch som heter så?

Bild:


Som synes så har jag startat en liten hemmaodling. Det är dock varken jordgubbar eller "the Kind" det rör sig om, utan chiliplantor. Mer specifikt habaneroplantor. Än mer specifikt röd habanaro. Åh, och längst till höger finner vi Orlando Bloom i rollen som William Turner (eller Legolas, ingen märker någon skillnad) från filmen Pirates of the Caribbean: At World's End. Som suger.
Fick honom av kamrat Martin.

Köpte några habaneros från ICA för ett tag sedan. Skar upp dem och tog till vara på fröna. Tyckte att det lät som en skoj grej att odla chili hemma, som en minihobby. Om någon annan skulle vilja göra samma sak så kan ni alltid lära av mina misstag och ge fasen i att peta er någonstans efter att ni tagit i frö och fruktkött. Det finns en anledning till att man gör pepparspray av sånt här nämligen.

I alla fall... Jag tog några frön och lade dem i en fuktad trasa som jag placerade i en plastpåse på en mörk plats. Efter några dagar hade ett antal frön börjat visa rötter, så jag fyllde några toalettpappersrullar med ICA-jord (ICA råkar ligga närmast, OK?), satte några frön däri, vattnade och lät naturen ha sin gång. Under lågenergilampor mest.
Och efter ett tag:

Projektets budget är sekretessbelagd



Rullen längst till vänster på övre bilden är nysådd, så inget har tittat upp där än, men de tre andra bringar växtlighet - även den längst till höger, mot min förmodan. Försökte nämligen hjälpa naturen på traven där för någon dag sedan genom att lyfta bort fröskalet som hängde kvar på skottets topp. Det satt tyvärr fast hårdare än jag trodde och en hyfsat stor portion av bladen följde med. Plantor är überkänsliga när de är så här små, så jag kunde inte anta annat än att växten snabbt skulle skrumpna ihop. Som synes reser den sig dock fortfarande - och verkar faktiskt ligga först i trions utveckling; dess första "riktiga" blad (de nuvarande är typ startmotorer) börjar visa sig. Vilket kanske kan bero just på skadan; växthormonerna kan ha skiftat prioritet och stressat upp de nya bladen. Jag vet inte.

Odling verkar rätt kul. Man kanske skulle gå in för det mer på allvar någon gång. Får se. Det är främst det där med utrymme som blir lite knepigt. Sen ska det naturligtvis finnas tillräckligt med ljus och proper ventilation.
Men, men. Det får skjutas på framtiden. Tills dess har jag mina små habaneroplantor att pyssla med. Skulle vara kul om man kunde få dem nog stora till att bära frukt. Inte för att det går att äta skiten, men man kan ju alltid bjuda sina vänner.


Buga inför... Legolas

torsdag 2 april 2009

Filler

I stället för "utfyllnad", som jag redan använt till rubrik en gång.
Jag var på väg att här ta in en bild på omslaget till Michael Jacksons album Thriller och byta ut "Th" mot 'F' av komediskäl. Fattar ni? "Filler". Som i rubriken.

- Det är på den nivån min humor befinner sig i dag.

Nåja. Ska spela ett spel med en kamrat nu, så jag få ge mig.