Det här är då den handikappade, eller snarare den tidigare förmodat handikappade plantan som tycks stå pall för allt. De nya bladen (de små i mitten) kommer fram allt mer och mer, vilket än så länge är unikt för P1.
Blev lite bekymrad en sväng i går, då jag tyckte mig se att även P1 lidit sviter av solkrisen; den såg en aning torr ut. Nu ser dock allt OK ut igen.
Odlingens Keith Richards uppenbarligen.
Planta 2
P2 såg riktigt shitty ut i går, men verkar faktiskt, till min förvåning, må bättre nu. Som synes har bladen krullat ihop sig, vilket jag är hyfsat säker på är ett tecken på för hög temperatur. Sedan plantan räddades från den hemska solen och hamnade tillbaka i den hyfsat svala ljusboxen tycks de vara på väg ut igen. Jag pustar inte ut än, men är hoppfull.
Om man bara kunde säga samma sak om P3...
Planta 3
Om P1 är odlingens Keith Richards så är P3 ingen mindre än Elvis Presley; man kan hävda att han lever, men det är högst jävla tvivelaktigt.
Den här plantan tog den största smällen i går. Kolla bara... Bladen har tvinnat ihop sig till en torr fläta. Det ser förstås hopplöst ut, men jag väntar och ser ändå. Det är ju lätt att heja på nånting som befinner sig i ett sånt här underläge. Jag satsar noll stålars på'n dock.
Planta 4
Här har det hänt någonting! Det har kommit upp ett skott i den nysådda rullen, trots att jag trodde det var kört efter i går. Svårt att tro något annat när man såg P3, liksom. Än en gång förvånas jag över vad småväxter klarar av. Sånt varierar förstås från planta till planta; gener styr ju allting. Kanske är det ett väldigt starkt exemplar som tittar upp här. Man får se.
Blev lite bekymrad en sväng i går, då jag tyckte mig se att även P1 lidit sviter av solkrisen; den såg en aning torr ut. Nu ser dock allt OK ut igen.
Odlingens Keith Richards uppenbarligen.
Planta 2
P2 såg riktigt shitty ut i går, men verkar faktiskt, till min förvåning, må bättre nu. Som synes har bladen krullat ihop sig, vilket jag är hyfsat säker på är ett tecken på för hög temperatur. Sedan plantan räddades från den hemska solen och hamnade tillbaka i den hyfsat svala ljusboxen tycks de vara på väg ut igen. Jag pustar inte ut än, men är hoppfull.
Om man bara kunde säga samma sak om P3...
Planta 3
Om P1 är odlingens Keith Richards så är P3 ingen mindre än Elvis Presley; man kan hävda att han lever, men det är högst jävla tvivelaktigt.
Den här plantan tog den största smällen i går. Kolla bara... Bladen har tvinnat ihop sig till en torr fläta. Det ser förstås hopplöst ut, men jag väntar och ser ändå. Det är ju lätt att heja på nånting som befinner sig i ett sånt här underläge. Jag satsar noll stålars på'n dock.
Planta 4
Här har det hänt någonting! Det har kommit upp ett skott i den nysådda rullen, trots att jag trodde det var kört efter i går. Svårt att tro något annat när man såg P3, liksom. Än en gång förvånas jag över vad småväxter klarar av. Sånt varierar förstås från planta till planta; gener styr ju allting. Kanske är det ett väldigt starkt exemplar som tittar upp här. Man får se.
2 kommentarer:
Starkt jobbat J-L! När ska du börja med gubbarna då?
Ehm. När jag fått grönare fingrar (R.I.P, chiliplantor) eller kanske när jag lär mig mer om hydroponisk odling. Då kan inget torka ut i alla fall.
Skicka en kommentar