Grand Theft Auto 4 och jag

Usch... I går var jag på festligheter och drack sån där "alkohol". I dag kom jag på varför det sker så sällan.

Tja, julen har passerat nu, såvida man inte är en av dem som erkänner annandagen som nånting värt att fira. Eller fira förresten... Vad fasen är det vi firar i och med julen? Jag minns inte. Har det nånting att göra med en rödklädd farbror med vitt skägg? I så fall lär det väl vara en slags hyllning till Coca Cola.


Fylla och jul åsido - GTA IV! :

Vi tackar Wikipedia för den här bilden

Jepp, jag införskaffade spelet till PC för runt, tja, två veckor sedan och har haft rätt skojigt med det sedan dess, minus de första dagarna då jag kämpade med att få igång det. I kampen mot piratkopiering förser man numera gärna spelen med saker som obligatorisk onlineaktivering, vilket är lagom kul när man (tror att man) sitter utan internetansluting. Ironiskt nog är det piratkopierarna som störs minst av det här; någon hittar alltid en lösning för att ta sig förbi skydden och sprider sedan vidare spelen utan några störande lås. I slutändan blir det de mest skyddade spelen som blir de mest nerladdade i stället. Vilket typ vem som helst hade kunnat räkna ut från första början.

Men i alla fall...

Grand Theft Auto-serien har gjort sig känd för att visa folk hur kul det är att låtsas vara kriminell. Det i sig är inget nytt, vi har alla lekt Polis och Tjuv någon gång och jag vågar påstå att Tjuv är rollen som ger störst adrenalinkick. I GTA blir det dock några snäpp mer grafiskt och runt tusen snäpp våldsammare; här kan det fasen gå riktigt illa för polisen. Hehe.
Sno bilar, köra på fotgängare, skjuta fotgängare, skjuta poliser, plocka upp prostituerade, spela bowling... Alla dessa tveksamma aktiviteter kan utföras i GTA. Det är skoj.

Ah, och radiostationerna... Serien har riktigt fina soundtrack i och med sina radiostationer som man kan lyssna till när man kör bil. GTA IV har nitton stationer med olika nischer. De flesta spelar musik och några sänder t ex politiska debattprogram som gör parodi på sina verkliga motsvarigheter. Det roligaste man kan lyssna till är dock reklamen:

Mmm. Pißwasser. Påminner mig om smaken jag kände i min mun när jag vaknade i morse.
Den där sänds förresten också som TV-reklam i spelet (med annan video till dock). Jepp, man kan kolla på TV i GTA IV. Republican Space Rangers är ett av programmen man inte får missa - en tecknad serie där soldaterna Commander, Butch och Dick åker runt i ett fallosformat rymdskepp och räddar universum från terrorister (= alla utomjordingar de ser). Festligt.

Just, i spelet har man även en mobiltelefon till hands. Ibland ringer en kompis och frågar om man är sugen på att äta/dricka/bowla/gå på strippklubb, varpå man då måste svara ja eller nej - och tro faen om mina svagheter från verkliga livet inte lyser igenom där. Jag har tydligen svårt att neka även fiktiva karaktärer. Med en suck svarar jag nästan alltid jakande.

"Ja (suck), jag hänger väl med till strippklubben då (suck)..."

GTA-spelen har förstås rört upp protester från personer som inte tycker att man ska bete sig kriminellt, ens på låtsas. Tydligen så kan man börja sno bilar och bli våldsam på riktigt av att vara skurk i ett spel. Hm. Där ser man. Farväl, fri vilja och ansvar!
Jag undrar om man blir tvångsmässig pilot av att köra flygsimulatorer också...
Själv tror jag då i alla fall inte att jag har märkt av något vårdslöst beteende à la Grand Theft Auto hos mig. Jag backade in pappas bil i en soptunna och offrade ena baklyktan en gång, men det var inte med mening (eller var det, GTA?). Min treårige bror vill gärna påminna mig om den incidenten ibland. Heh. Den lille rackaren.

Men ja, i alla fall... Grand Theft Auto 4. Bra spel. Med undantag för föregångaren GTA: Vice Citys härliga åttiotalsstämning och musik så gör fyran typ allt bättre än de tidigare spelen. Enligt mig i alla fall. Bra handling, intressant huvudkaraktär, multiplayerfunktion... Grejt.
Spelet rekommenderas.

Det var nog det jag hade i dag, det.

Hej så länge.

Update of Shame

Ja... För några dagar sedan kom jag och min dator tillbaka online igen. Dock inte under triumf.

Det hade gått en vecka sedan min anslutning bröts och jag var irriterad. I helgen hade jag skrivit till Telia och anmält problemet, men fått till svar att de inte registrerat något fel hos mig. Anslutingen var tydligen aktiv. Det fanns bara en sak kvar att göra: ringa kundtjänsten. Uesch. Uesch som faen.

Jag svalde nervöst och knappade in numret. Efter några procedurer blev jag satt i telefonkö till manuell kundtjänst. Till min förvåning behövde jag fasen inte vänta längre än i några sekunder innan någon svarade. En norrländsk yngre herre tog vid. Jag hälsade och berättade om mitt problem, att jag saknat internet i en vecka. Norrlänningen kollade anslutningen mot min adress och fann att den var aktiv, så felet låg inte där. Han bad mig kolla vilka lampor som lyste på mitt modem. Jag visste i förväg vilka de var: power-lampan och DSL-lampan. Då gick ett ljus upp för mig... Lampan för kontakt med dator/nätverkskort lös ju inte. Hm. Varför hade jag inte tänkt på det förut? Han påpekade själv samma sak och ville att jag skulle se om min nätverkssladd fungerade.

Who you gonna call?

Jag gick till datorn för att rycka ur sladden... och det var här som jag började ana oråd. Varningsklockor började ringa i skallen på mig, men jag var inte helt hundra på varför. Jag lossade sladden från nätverkskortet och placerade den i en av modemets nätverksportar, intill den andra änden. Lamporna vid de båda portarna lös. Sladden var det då inget fel på.
Norrlänningen konstaterade att saken var biff: det var uppenbarligen mitt nätverkskort som var trasigt. Jag tackade grabben så mycket för hjälpen, nu visste jag i alla fall att problemet var lokalt. Samtalet avslutades. Sen sprang jag till datorn igen. Saker stod inte rätt till.
Skulle kortet ha pajat samtidigt som Telia under en kort period stängt av min anslutning för en obetald räkning? Det vore ju maximal otur. Maximalt osannolik otur...

Trasigt nätverkskort my ass.

Sanningen uppenbarade sig för mig. Där jag satt och tittade in bakom datorn såg jag att det fanns en annan nätverkskabel liggandes. En nätverkskabel som inte leder någonstans.
Ser ni meningen "Jag lossade sladden från nätverkskortet och placerade den i en av modemets nätverksportar" strax här ovanför? Tja, det visade sig att det bara var i min hjärna som det gick till så. I verkligheten var den sladd jag tog ur mitt nätverkskort den som inte gick någonstans. Den sladd som kom från modemet låg däremot oinpluggad och sysslolös strax intill.
OK, det blir lite rörigt det här, så jag förtydligar poängen (- och ursäkta franskan nu):

Jag hade haft fel fucking nätverkssladd inpluggad i datorn under en hel fucking veckas tid. Fuck.
Tillgång till internet hade jag haft hela tiden. Jepp.

Tydligen så hade jag väl när min anslutning gått ner gjort en liten felsökning och dragit ur några sladdar. Sen när jag stuckit tillbaka dem så, ja... Fel nätverkssladd hade väl åkt i. Det var därför som de där varningsklockorna hade dragit igång under samtalet med supporten; jag anade någonstans att sladden från modemet inte var densamma som satt i kortet.

Heh. Så nu är jag äldre, visare och i allmänhet mer online än jag var för en och en halv vecka sedan. Men varför i all världen tycks jag ändå känna mig dummare? Hmmm...



Phew, nu fick jag till slut det här jäkla inlägget skrivet. Ibland går man in, börjar skriva nånting, blir uttråkad, sparar ett utkast och loggar ut av ren tristess. Skjuter grejer på framtiden. Men nu så.
Nästa gång: Grand Theft Auto 4 och jag.

Kattvakt 2

Läget: oförändrat. Jag befinner mig på samma plats som sist, dvs i min bekants lägenhet tillsammans med tre katter.

Telia har fortfarande inte givit min internetanslutning tillbaka till mig. Har ingen aning om varför. Jag märkte dock en lustig grej tidigare när jag gick in på deras hemsida; kollade sektionen med rapporter om driftstörningar och fann till min förvåning bland de femton listade problemplatserna min egen hemort där. Tiden för störningen var den tionde december, alltså samma dag som min anslutning gick ner. Hm. Slump? Jag vet inte. Mysko i alla fall.

Jaja, jag hoppas väl att saker är som de ska på måndag igen - det är ju trots allt som alla vet veckans mest uppskattade dag. Ingenting kan gå fel på en måndag.

------------

Vad i helsike...? Är det den trettonde? Lucia alltså? Det var som fasen. Jag har uppenbarligen ingen koll på tiden. Dags att äta lussekatter (eller lussebullar som vissa säger - samma skummisar som uttalar "kex" med k-ljud...) och dricka glögg då. Mmm. Glögg. Det måste jag skaffa.

Nåja, i alla fall... Jag ska återgå till att göra ingenting nu. Jag kanske tar mig friheten att smaka på musten i kylskåpet. Hehehe. Stöld.

Kattvakt

I natt tappade min dator kontakt med allt vad internet heter. Jag trodde först att det berodde på driftstörningar, men började snart ana oråd. När var det räkningen skulle vara betald egentligen? Hm... Så, jo, i morse när jag märkte att det fortfarande inte gick att ta sig in hämtade jag den senaste interneträkningen och konstaterade att mina farhågor stämde: jag var sen med min betalning och därmed satt i offlineläge tills Telia fått sina pengar. Jag blev typ förtvivlad. Modern som jag är använder jag ju faktiskt internet till att betala mina räkningar, vilket innebar att jag befann mig i en ond paradox. Tills jag kom ihåg att jag är kattvakt, vill säga.

En bekant som bor i min närhet arbetar i Norge varannan vecka och i hans frånvaro brukar jag kolla till hans tre katter. Min bekant har även internetåtkomst hemma hos sig. Bra för mig.
Så nu sitter jag i en annan bostad än min egen och betalar räkningar. Bland annat. Två katter har jag inne hos mig också. Den tredje är ute och, ja, vad fasen nu katter gör i snö. För snö finns det. Rätt kallt är det också. Även här inne. Så även hemma hos mig. Då jag och min bekant delar hyresvärd misstänker jag att hela hyresområdet här är kyligt på insidan. Vågar inte ringa och klaga, dock. Inte för att någon lär bli irriterad - undviker bara som jag nämnt tidigare att prata med okänt folk i telefon.

Ah, vilket påminner mig...

Jag blev än en gång väckt av min ringande telefon i dag, men den här gången var det inte någon som försökte sälja nånting till mig. Tror jag. Det var en äldre herre som talade i vokaler. Jag hörde inte vad han sa. Är rätt säker på att han var, hur säger man... vilsen, för jag försökte utan resultat förklara för honom att han förmodligen hade ringt fel nummer. Efter någon minut kunde jag inte göra annat än att lägga på. Han ringde då inte tillbaka igen, så jag är fortfarande rätt säker på att det inte var mig han menade sig prata med. Nåväl.

Nu får vi se vilka andra äventyr den här dagen bjuder på. Jag funderar på att gå och handla sen. Synd att det ska vara så kallt bara.

Hej så länge.

UPDATE: Den tredje katten kom in nu.

Snabbrapport

I dag, eller numera i går, åt jag (eventuellt mer än) en halv kartong kolasnittar. Nu känns min mage knepig. Jag vet inte om det rör sig om två vitt skilda grejer eller om de har någon anknytning till varandra.

För en stund sedan såg jag filmen Death Proof, skriven och regisserad av Quentin Tarantino. Jag blev inte imponerad. Däremot uttråkad.

Det går mot jul. Någon som bryr sig? Inte jag. Eller, jag vet inte.
Väl på julafton lär jag väl sitta och vara generad över att jag inte handlat klappar i år heller. För jag tror att jag skippar det. Jag vill då inte ha några själv.
Det är väl mest mina småbröder jag tänker på. De minsta alltså. Tre och fem år gamla. Jag skulle väl kanske ta och fixa något åt dem. Godis går väl an. Får se.


Jag känner liksom inget brinnande intresse för att pyssla med bloggen, märker jag. Att gå in hit blir mest ett måste. Det går väl i vågor, det där. På senare tid har jag bara inte känt för att skriva av mig. Hade jag mer saker att vara arg på skulle det nog gå. Ilska är en jättebra motivator när man har en blogg, samtidigt som jag själv mest upplever irritation när jag ser andra arga människor uttrycka sig, oavsett vad de skriver egentligen. Undviker debattinlägg.

Där har vi någonting som gör mig arg. Debatter.
Konsten att lägga fram sin åsikt som fakta och försöka få sin motståndare att se dum ut inför en publik. Fy fan.
Blir arg när jag tänker på de gånger som debatter dykt upp som tema på svenskalektionerna i skolan. Vad är poängen?

Debattör

En diskussion är någonting intelligent; man lägger fram och tar del av varandras frågeställningar, ser för- och nackdelar med föreslagna lösningar och når i slutändan eventuellt fram till en kompromiss.

En debatt är ingenting intelligent; alla parter har en bild som de från första början anser är den rätta och sen får det kvitta vad andra tycker. Konflikt uppstår. I slutändan får någon det sista ordet sagt helt enkelt.
Syftet med en debatt är inte att hitta en lösning, en debatt går ut på att vinna en tävling. Den med störst ordförråd och störst talang för retorik kväver resten och får, eh, "rätt". Jippi.

Att det inte ska gå an att svälja sin stolthet, lyssna på andra och ta plats i en diskussion i stället. Leta efter sanning. Antingen har någon rätt - och då får ett logiskt resonemang demonstrera det - eller så hittar man ingenting. Kompromissdags. En konflikt hjälper i alla fall inte.

Så åt helvete med skoldebatterna.

(Och ja, jag är smärtsamt medveten om ironin i att det här framstår som ett debattinlägg)


Ja, det får väl runda av dagens inlägg. Hej så länge.