Scheman

Jag och scheman, ja. Det blev ett senare inlägg än tänkt. Senare och mycket kortare.
I dag har jag varit på bio för första gången på många månader. Såg Inception och den var skitbra. Christopher Nolan är Hollywoods nya gud.

Hej.

Dement?

OK, här är jag. Det är fredag och klockan är 17.32. Har ännu inte missat min deadline. Jag är dock inte helt säker på att jag är värst smart just nu, då jag sitter med datorn på och åskan mullrar. Vi får se hur det går.


Kapitel 1: Dörrlåset

I går när jag kom hem från jobbet och satte nyckeln i min dörr så märkte jag till min förvåning att inget hände. Ja, jag försökte förstås vrida om den också. Men det gick inte. Vadan detta? Hade låset gått sönder? Befann jag mig på fel adress? Jag tittade på skylten intill dörren. Nej då, detta var min lägenhet. Så vad faen? Då tittade jag in i dörrspringan och fick se något fruktansvärt... Dörren var olåst. Åh nej. Oh no. Jag hade ta mig fasen glömt att låsa när jag gick hemifrån. Såvitt jag minns har jag aldrig någonsin glömt att låsa dörren till mitt hem, vare sig mitt nuvarande eller föräldrahemmet. Visst, jag glömde en hel nyckelknippa i en kamrats dörr när jag vaktade hans katter en gång, men whatever. Jag hade ju i alla fall låst. Eller så hade jag inte det, men vad faen. Jag har i alla fall aldrig glömt att låsa min egen dörr förut.

Kapitel 2: Datorn

Senare samma dag, närmare bestämt vid läggdags, valde jag att låta min dator vara på medan jag sov, för att låta några nedladdningar gå färdigt. Morgonen därpå - i morse alltså - var datorn avslagen. What? Hade den stängt av sig själv? Sånt kan ju hända om alternativet är valt, men jag har mig veteligen inte aktiverat någon sådan funktion. Sedan tittade jag på grenuttaget. Strömbrytaren lyste inte. Vad i hela... Vad fanken var detta? Antingen hade något brutit sig in omärkt för att stänga av min dator (kanske samma person som tidigare under dagen dyrkat upp mitt lås???) eller så hade jag gått i sömnen och gjort det själv. Bra initiativ, hjärnjävel. Dra upp mig för att bryta strömmen till datorn sådär. Sånt är ju skitbra för datorn, för att inte tala om mina nedladdningar.

Kapitel 3: Kammen

Ja, jag tappade bort min kam också. Kammade mig, sen gick det tio minuter, sen behövde jag kammen igen. Men den var borta. Jag gick omkring i runt femton, tjugo minuter och letade. Var katten hade jag lagt den? Kollade samma ställen om och om igen. Sedan blev jag alldeles för stressad och gav mig av till jobbet. På hemvägen köpte jag nya kammar - ett pack med sex stycken, för 6,90kr! Jag är fyndkungen! Väl hemma öppnade jag dörren till mitt badrum och fann min kam liggandes på toalettrullehållaren. Bara sådär. Snopet.

Epilog: Jag kanske är dement - och jag har missat min deadline

Neeej! :-(

Hej.

Ja, hej. Augusti nu. Tiden går.

Funderar faktiskt på att tvinga mig själv till att skriva ett inlägg åtminstone en gång i veckan från och med nu. På en bestämd tid. Schemalagda aktiviteter överlag kan faktiskt vara just det min vardag behöver. Å andra sidan låter det rätt jävligt att låta sig styras av en plan så där. Jag vet inte.
Men ett fast bloggschema kan nog inte skada. Så mycket. Ska vi säga... ett inlägg varje fredag? Mellan 16.00 och 18.00 kanske? Right on. Med reservation för ändringar naturligtvis. Startar redan i morgon.

Annars hade jag en rätt bra incident med en grävling som jag skulle kunna ta upp redan nu...
Ja, för fan:

So there I was. På promenad inte långt från mitt hem. Det var lugnt ute. Kväll. Solen sken. Kanske. Jag minns inte riktigt. Skit samma.
Plötsligt, där framme i utkanten på en gräsmatta, såg jag något röra på sig. Definitivt ett djur. Min första tanke var att det rörde sig om en gris, men när jag insåg hur dumt det lät så kände jag att "hund" var en mer naturlig gissning just i den miljön.

Nope.

Men något stämde inte. Skulle en hund röra sig så där? Jag såg inte till någon människa i närheten heller. Nej, detta var något annat. Jag gick närmare... Och då... Då insåg jag: En fucking grävling! "Whoa!" tänkte jag. "En fucking grävling!"
Jag hade tills detta ögonblick aldrig sett en grävling i det vilda, eller kanske faktiskt inte ens i verkliga livet över huvud taget. Detta var spännande.

:-D

Grävlingen fortsatte över gräsmattan i ett lugnt manér. Den hade uppenbarligen inte bråttom någonstans. Jag intog försiktighetsläge. När jag var yngre vet jag att min mamma sa att grävlingar som biter tag i ens ben inte släpper taget förrän de hör att det knäcker till. Som vuxen antar jag nu att detta är 100% bullshit, men håll i minnet att detta var mitt allra första möte med en grävling - logiskt tänkande är satt helt ur spelt vid ett sådant tillfälle. Bäst att vara försiktig... Man vet aldrig... Bäst att passera omärkt... Lugnt och fi... Hm. Vänta lite. Något föll sig inte korrekt här... Jag justerade min syn.

...

"Ey..."

:-/

"Det där är inte en grävling" tänkte jag. "Det där är inte en grävling alls!"
Jepp, det skumma ljuset och teknikens under hade lurat mina ögon. Det var en självgående gräsklippare. Inte en gris. Generad och lite besviken fortsatte jag hemåt.

True story.
Men, hur som helst... Jag återkommer.