Rik Mayall, en haikudikt och något mer...

Blogg, blogg, kära blogg... Jag har försummat dig igen.
Fasen, man hör om folk som uppdaterar sina bloggar flera gånger om dagen... Om deras tillvaro är så innehållsrik, hur hinner de egentligen med att rapportera om den? Och hur jäkla spännande liv måste man inte ha för att hålla läsare intresserade när man uppdaterar så ofta?

"Ojoj, mot bloggen efter det här"

De måste ha många intressanta tankar i skallen, helt enkelt. Synd att det ska vara ett subjektivt begrepp bara. "Intressant" alltså.

På västfronten intet nytt, är jag rädd. Här är det sig likt, d v s jag har fortfarande inte någon sysselsättning och jag är fortfarande lika slarvig med att hålla ordning på saker och ting. Jag skulle exempelvis till socialkontoret tidigare i dag, men missade den tiden. Jäklar. Det är då inte första gången heller, snarare typ sjätte. Jag framstår nog inte som den mest ansvarsfulle av alla arbetslösa ungdomar direkt. Eller den mest engagerade. Suck, det blir väl till att skicka ännu ett mail med en generad ursäkt.
Varför ska man behöva vara född nervös och generad? Orättvist.

Hm, jag vill ha mer att skriva om, men fantasin vill inte riktigt ta fart här. Hm. Kom igen, Joakim... Kunde jag skriva dikter så skulle det passa bra med en här. Typ en limerick eller en haikudikt.

Ingen limerick.
Haikudikt är lättare.
Barack Obama.

Jag har ärligt talat lite svårt för att se storheten i haiku. För djupt för mig kanske?

Ah, jag kan ju faktiskt bidra med ett litet filmklipp också. Från brittiska serien Bottom. Har nyss suttit och kollat igenom den. Rik Mayall, som spelar en av de två huvudkaraktärerna, får mig så lätt att skratta med sina extrema miner och kroppsspråk. Han känns rätt unik. En litet smakprov av Rik här:

Haha. "A boiled egg".
Jag undrade i en tid om det var han som hade rösten till Stewie i Family Guy. De låter så fruktansvärt lika... och påminner om varandra en aning till utseendet också när jag tänker efter. Så var det dock inte. Fasen.

Jaja, det får väl räcka för det här inlägget.
Ah, jag åstadkom inte så supermycket i GTA IV:as editor heller, men det tog skitlång tid att sätta ihop det lilla klipp jag till slut fick till. Editorn är rätt kul, men ofta jäkligt frustrerande.
Mitt mästerverk får sätta punkt här:

Hit it, Obama

Mm, nu har jag färgat bloggen. Inget är skrivet i sten förstås, lär nog komma att ändra grejer under tidens gång.

Så här ser förresten min blogg ut

Jag sköter katter igen. Sen så har Barack Obama blivit president i USA.
Puh, senaste dygnet sammanfattat där. Jag har varit i Karlstad och ätit pannbiff också.

Så Bush är alltså borta. Bra, bra. Obama ger ett intryck av att vara en vettig person. Ett framsteg där. Såg sändningen från... vad fasen heter det på svenska... the inauguration i går via internet. Lyckades dock klantig som jag är att klicka mig bort mitt i Obamas tal och kunde sen inte ta mig tillbaka in igen. Typiskt. Jag blev tvungen att föreställa mig resten:


"... viktigt att vi värnar om vår miljö och stärker de diplomatiska förbindelserna med omvärlden i dessa oroliga tider. För att byta ämne ett slag så antar jag att det här är ett lika bra tillfälle som något annat att nämna att jag egentligen inte erkänner Texas."

[applåder]

"Sen gör jag gräs lagligt också. Vilket jag har skrivit en liten låt om. Musik, tack."

---

Sannerligen fyra intressanta år att se fram emot, det här.
Så, ja... Obama är den förste svarte amerikanske presidenten. Listan över grupper som inte haft en medlem i Vita Huset (besökande räknas inte) har blivit lite kortare. Nu väntar vi på första kvinnan då. Och förste ateisten eller agnostikern.

Nääär som helst nu

På tal om annat så är jag än en gång sittandes vid katt-kamratens dator. Har precis smittat den med en installation av GTA IV. Hehehe. Ska se om det går an att spela in filmsekvenser från spelet på den här maskinen. Lyckas jag sätta ihop något häftigt så kanske jag lägger upp det här i nästa inlägg. All utfyllnad som får mina inlägg att verka genomarbetade är bra.

Ni bevittnar frukten av ett hästjobb

Gröna dockor

Hallå igen.

Bloggen skulle fortfarande behöva piffas upp med lite färger, känner jag. Har inte orkat ta tag i det där. Kanske skulle ändra layout helt. Hm. Några minuter i Photoshop kanske kan bidra med något häftigt till sidan.

En kamrat informerade mig förresten om vad som hänt med grodan Kermit...
För att inte sno någon annan privatpersons material (jag stjäl ju bara av företag) så länkar jag till bilden i stället för att smälla upp den här: Kermits fall

Det ser ut som om att grodan Kermit gick en överdos till mötes. Antingen det eller så dog han av brist på värdighet. Chansen finns väl att han bara ligger och vilar där i skräphögen, men det vore nästan ännu sorgligare.

Ey, det här för mina tankar till en annan grön typ av tyg... Ni minns väl den här killen?:

Kvinnorna vill ha honom, männen vill vara honom

Just det: Skurt. Han och hans vän (eller - smått förvånansvärt nog hintat i ett filmklipp på officiella hemsidan - mor) Ingamay syntes i TV3:s barnprogram under sena åttiotalet och tidiga nittiotalet där de gjorde diverse informativa reportage. Skurt visade barn hur saker och ting fungerade i samhället och berättade för dem att det var dumt att stjäla och knarka. Eller nåt, jag minns inte riktigt. De intervjuade drottning Silvia ibland i alla fall.

Jag fruktade sedan länge att Skurt hade gått upp i rök då han mig veteligen inte synts till i rutan på ett tag, men tack och lov visade en Googlesökning att han och Ingamay fortfarande är hyfsat aktiva i sin kamp för ett mer upplyst Sverige. Dock naturligtvis inte i TV3 - ingen lär sig ett shit från TV3 numera - utan i informationsfilmer gjorda för skolor. På Skurts hemsida finns klipp från några av dem.
Jag vete fasen om just det här visas i statliga skolor förstås:

Just det, Skurt är tydligen religiös. I det här klippet far han, Ingamay och en prost iväg till Jordanien för att göra sånt som Mose gjorde på tiden då det begav sig. Vandra i öknen och åka vattenskidor och grejer.

Ett av de mer intressanta klippen på sidan (jag har i och för sig bara sett tre av nio, men skit samma) rör bl a vandalisering och dess konsekvenser. I början av klippet står Skurt bakom några staplar med en herrans massa tjugolappar. Totala summan är en miljon kronor. Skurt påminner oss om att man kan göra mycket kul eller nyttigt för såpass mycket pengar, men att det tyvärr ibland också görs dumma och onödiga grejer av dumma och onödiga människor (han uttrycker det inte precis så, men man ser ju hur jävla förbannad han är) som samhället måste betala för och att det är väldigt synd.

Så jävla förbannad

Varför är det här klippet intressant? Tja, de som har sett TV-programmet 100 Höjdare! eller av någon anledning läst Wikipedias svenska Skurtartikel (som gissningsvis använder 100 Höjdare! som källa) känner kanske till en viss historia om ett besök av Skurt hos Skoghalls pappersbruk 1993. Under intervjun med fabrikschefen ska tydligen mikrofonskyddet ha ramlat av och fallit ner i pappersmassan, vilket stavade katastrof för produktionen. Massan förstördes och TV3 ska ha fått betala bruket ett skadestånd på... *trumvirvel*... just det - en miljon kronor!

Så jävla ägd

Så när Skurt står bakom den där miljonhögen kan man ju tänka sig att han generat tänker tillbaka på den där ödesdigra dagen i Värmland då han såg till att få sig svartlistad hos alla pappersbruk i världen.
TV3 hade kunnat göra mycket kul eller nyttigt för de där pengarna, Skurt. Inte sannolikt, men ändå.

Nu är det Knut, julen är slut

Jag kom på det för en liten stund sedan. Minns jag rätt så är det ju tjugondag Knut i dag och därmed julens sista dag. Tiden går.

Jag undrar om ungar fortfarande går knutgubbe här...
Det är en tradition som tydligen är rätt lokal; enligt Wikipedia existerar företeelsen på sex platser i Sverige:
"Arvika och Jösse Härad samt Sunne och Fryksdalen i Värmland, Gimo i Uppland, Gnarp i norra Hälsingland"
Jag gick själv knutgubbe, eller "knut", när jag var liten. Det gjorde typ alla barn då. Knut är samma sak som det här... :

Den här tog mig över en timme att göra

... minus pumpor och USA. Alltså utklädda ungar som knackar dörr efter godis.
Det var för jäkla skoj att gå knutgubbe, minns jag. Fasen, får en nostalgiknäpp här.
Numera har amerikanska Halloween tagit över rollen mer och mer. Jag vet inte vad jag tycker om det riktigt. Skillnaden är väl egentligen inte större än att barnen hotar med bus nu, vad det nu kan innebära i praktiken. Jag fick faktiskt ett Halloweenbesök i höstas av några ungar som jag tyvärr inte kunde glädja med godis då jag helt hade glömt bort vilken dag det var. De godtog situationen utan protester, så jag antar att det där med bus mest är på skoj. I vilket fall som helst så förhandlar jag inte med terrorister.

Hm, klockan är halv tio på kvällen nu, så några besök är nog inte att vänta. När jag tänker efter så har jag nog fasen inte sett en knutgubbe på flera år... Det kanske är dags att dödförklara traditionen. Det känns lite sorgligt.

Åh, och för de som undrar så är den gröna typen längst till höger på bilden grodan Kermit. Jag gick knut som honom en gång.
Vart fan tog han vägen förresten?

Jag är hungrig

Hittade ett paket nudlar. Det får duga.

Sådär. Jag blandade i ketchup och lite dressing. Så här i efterhand vet jag inte om det var en jättebra idé.

Det är tråkigt att sitta här i lägenheten, men samtidigt vet jag inte vad jag hellre skulle vilja göra.
Har möten med hjälpfolk senare. Jag känner mig inte så jättesugen på att gå, men med tanke på hur lite kontakt jag har med omvärlden så känns det fel att inte göra det. Plus att jag kan handla (ätbar) mat på hemvägen.

"Mmm..."

Inga promenader har det blivit än heller. De enda turerna jag gjort mig ut ur lägenheten har varit till tvättstugan och katterna, som jag vaktar igen.
Suck, det är liksom så lagom roligt att ta tag i saker och ting när man inte har något större mål som motiverar en. Det räcker inte med de små sakerna. Tydligen. Fortsätter då att känna mig lika förslappad som tidigare. Saker är mest olika grader av tråkigt.

Fasen, tiden flyger ju iväg... Måste dra.

Det är ett nytt år igen...

... och det måste vi uppmärksamma av någon anledning. Det är inte som om att universum direkt bryr sig; samma fysiska lagar gäller fortfarande och ingenting nollställdes när klockorna slog tolv på natten till den första januari. Förutom de digitala klockorna då.

Jag har varit på LAN-party i några dagar, kom hem i går efter nästan en veckas frånvaro. Vi i kamratkretsen har haft de här tillställningarna av och till sedan senare kvarten av nittiotalet. När folk slutade gymnasiet och fick jobb eller började studera på annan plats så blev våra LAN mer sällsynta; i somras var det första gången på ett antal år som vi tog upp det igen. Det senaste nu kan ha varit det sista på ett bra tag framöver. Vi får se.

Det står inte helt rätt till i huvudet på mig. Jag mår inte helt OK. Har några tankar som skrämmer mig. Det är viktigt att jag inte omger mig med fel slags personer när jag mår så här, så jag är försiktig med att nämna vad mina funderingar gäller. Fortsättning följer eventuellt.

På tal om felaktigheter i mitt huvud så känner jag av en viss huvudvärk också. Det kan kanske bero på hur jag har sovit under den senaste tiden. Är man på LAN kan man räkna med att sånt rubbas. Mer än vanligt till och med.
Hm, jag tycker mig känna att jag gått upp i vikt också. Fasen. Det betyder att jag måste ta fler promenader än jag tar nu, dvs jag behöver ta fler än noll promenader. Men det är ju så kallt... Sen är det inte så jättekul heller. Speciellt när man har sett allt på orten. Sight-seeing blir tråkigt då.

Jaja. Snart tillbaka. Hej så länge.