Blam!

Intro: Ökenscen. Allt är lugnt. Då plötsligt: Blam! Atombomb.

*fade out*

Det är inledningen till mitt nya manus. Det är även allt jag har skrivit hittills, för jag vet inte riktigt hur jag ska spinna vidare på handlingen därifrån. Men det börjar ju för jäkla bra. "Blam! Atombomb". Klassiskt. Jag lägger idén på is tills det lossnar. Kom gärna med förslag, så lägger jag upp en animerad version av verket här när jag är klar.

Nu har jag hamnat på en ny praktikplats. Gjorde tredje dagen i dag. Jag sitter i kommunhuset och klipper ut och tar till vara på tidningsartiklar av intresse, vilka senare kommer lagras i kommunens arkiv. Just nu arbetar jag blott tre timmar om dagen, men det trappas upp så småningom. I går glömde jag bort tiden och gjorde en timme för mycket. Klantigt.
I framtiden, efter kärnvapenkriget (Blam!), kommer folk, tack vare mitt någorlunda hårda arbete, att kunna läsa om hur det var på den tiden då vatten ännu var ofarligt att dricka och maten inte var fullt lika muterad. Alla insändare jag sparar kommer förmodligen ge dem en insikt i varför allt gick åt helvete också.
Hur som helst så trivs jag med arbetet. Det är en syssla som passar mig. Får se hur länge jag blir kvar där borta.


Lite kuriosa nu. Jag halkade in på en Wikipediasida för en tid sedan och fick lära mig något häpnadsväckande. Ni vet, talförmåga? Ni vet, pornografi? Tidigare kanske vi inte lade samman de två, men ska vi lära oss av exemplet Clay Crosse är det dags att dra några paralleller där. Clay Crosse är sångare inom kristen pop. Hans karriär gick finfint, tills en dag...

Det där är något av det roligaste jag har läst. Just det, pornografi stal hans röst. Hur? Det är en mycket, mycket bra fråga, men förbryllansvärt nog går artikeln inte in på några detaljer. Liksom... Vad fasen?
Alla har vi ju haft våra, öh, "personal struggles" med pornografi, men de flesta av oss brukar ta sig igenom det hela med åtminstone rösten i behåll. Fasen, anti-porrlobbyn har sannerligen missat ett guldägg här; kan de påvisa en länk mellan porr och talhandikapp lär de ju ha segern som i en liten ask. Ledsamt nog för dem hör jag t o m Freuds skratt ända hit.
Misströsta ej - mannens röst återvände efter en tid. Hans förmodligen omedvetet komiska kamp mot det sällsynta fenomenet skildras i boken I Surrender All: Rebuilding a Marriage Broken by Pornography. Skriven tillsammans med frugan.

Ser ni revan? Det är porr.

Nu är det tre veckor kvar till jul också. Jippi. Undrar om jag ska handla några julklappar i år... Svårt, det där. Jag har rätt många att handla åt i så fall. Önskar jag hade vettig inkomst. Nåväl.

Ehm. Titel.

OK, så jag är några dagar sen. Jag har varit rätt trött under de senaste kvällarna nämligen. På dagtid har jag tillbringat ett antal timmar vid sjukhuset, för min brors räkning. Han har opererat blindtarmen och jag, mamma och pappa har turats om att hålla honom sällskap i väntan på att han ska få åka hem. Det finns inte alltför mycket att underhålla sig med där borta dock. TV4 visade en Disneyfilm med Lindsay Lohan för någon dag sedan, men det var nog det bekräftande undantaget. Det var en rafflande historia. Lohan spelade en snokande skolreporter. Hon och hennes kompisar spionerade på en lärare i dennes hem via en övervakningskamera. Integritet och Lindsay Lohan har aldrig funkat vidare bra tillsammans.

Stasi.

Så... Ett år med bloggen var det, ja. Tja, vad ska man säga... Det har gått fort. Vad har hänt på ett år? Hm. Jag skaffade en ny skärm. Översatte en film. Hyresgästföreningen, Jehovas vittnen och Bertmarks förlag hälsade på mig. Malin från Optimal Telecom ringde och krängde mig ett telefonabonnemang. Jag kollade in några filmposters. Min grävande journalistik avslöjade hycklar-Skurt... En hyfsad början.

Nej, nu är jag trött igen. Jag ska sova.
I nästa inlägg blir det lite Wikipedia-kuriosa. Hej så länge.

Ett år senare

Den fjortonde november 2008 skrev jag mitt första inlägg här. Det innebär att bloggen fyller ett år i dag. Hooray.
Vore jag inte så trött som jag är just nu så skulle jag ge mig på en tillbakablick. Jag får titta in i morgon en sväng i stället. Det har varit en ganska lång dag.

Ett år!

Inhopp

Det har gått och blivit november här. Luckorna mellan inläggen är vida, motivationen har som vanligt inte varit den allra bästa.

Status update: Jag fick nya ögondroppar att behandla min sveda med. Det visade sig att det trots allt inte var fråga om en infektion, utan snarare uttorkning. Varför man får ont i tinningen av sånt vet jag inte, men det har i alla fall blivit bättre sedan jag började använda... vad faen det nu heter. Magiska droppar.

Status update #2: Onda förlaget Bertmark fick tillbaka sin årsbok efter att jag nyttjade den alltid lika fantastiska ångerrätten. Jag har nu lärt mig av mitt misstag - och gör det du med; minns att inte släppa in gubbar som hävdar att de "gör en undersökning" i ditt bostadsområde. Be om att få se legitimation. Ett antal bekanta till mig fick visst påhälsning av samme man, men lyckades till skillnad från undertecknad neka honom tillträde. Jag är avundsjuk.

Hm, vad mer...
Jag har sett alla avsnitt av kultserien Twin Peaks. Vete fasen vad jag ska säga om den riktigt. Stundom intressant, stundom rätt tråkig. Otillfredsställande slut.
Ah, och så ser det ut som om att jag hamnar på en praktikplats snart igen också. Det var ett tag sen nu. Jag ska hjälpa en arkivarie. Är inte helt hundra på detaljerna ännu, men det har nånting att göra med att pyssla med info om hemorten. Tror jag. Vi får se hur det går.


Ett litet snabbt inhopp för att hålla bloggen vid liv bara. Snart tillbaka.

Sämre igen

Hej, bloggen. Sätter man förresten kommatecken efter "hej"? Det känns fel annars. Hm.

Fy fasen. Det är mycket som är dåligt här. Kanske inte katastrofdåligt, men nog så jävligt ändå. Min värk har återvänt t ex. Efter några dagars framgångsrikt ögondroppande smög sig smärtan på igen. Vänstra tinningen. Aj. Under gårdagen var det för jäkligt. Det går i vågor. Jag har fixat en ny tid hos läkare i morgon i alla fall.

Eventuell bakterieinfektion i all ära, men det som tynger mig mest just nu är min eviga oförmåga att tacka nej till shit som jag inte vill ha. Fy fan. Jag har nämligen nyss tackat ja till en prenumeration på en årskrönika. Oh yes. En årskrönika. Varje år ska jag få en bok som beskriver vad som hände under föregående år. Jag ser värdet i det, men det är inget för mig. Jag vill inte prenumerera på en årskrönika.
Gah, varför la jag inte bara på luren...

Varför!?

Svar: Därför att det inte hade gjort ett shit, eftersom försäljaren var en motherf*#% dörrknackare. Just det, han var inne i mitt hem.

Det fräckaste var att han inte presenterade sig som försäljare när jag öppnade dörren. Jag minns inte de exakta orden han använde, men han fick det att låta som om att han var någon slags besiktningsman. Visste mitt namn och allt. Han berättade att han brukade titta förbi i området med några års mellanrum för att kolla läget. Jag visste inte vad han menade med det, men lät honom komma in. Typen lät ju viktig.

Det var först vid mitt köksbord som han tog fram en pamflett med bilder på årsböcker. "Helvete", tänkte jag. Jag förstod nu. Jag hade gått på det äldsta tricket i litteraturhistorien, med skillnaden att trähästen i mitt fall var en leende man från Borås. När jag väl hade lurats in i min falska trygghet så släppte han ut sina greker. Greker är en metafor; jag menar att han började kränga sitt shit till mig.

Nervös som alltid satt jag bara och log och höll med om allt den skämtsamme mannen sa. Han la fram ett provexemplar. Förra årets bok. Han berättade om den låga kostnaden och vad som var så bra med att prenumerera på en årskrönika. Jag ville ha en advokat, kände jag. Eller en målsman. Jag kan inte handskas med sån här skit själv. Åh, varför var jag tvungen att öppna dörren...

I slutändan gick jag som sagt med på erbjudandet. Jag ville bara ha bort försäljaren från mitt hem så fort som möjligt, och att säga nej till en sådan öppnar för jobbiga följdfrågor som jag inte vill behöva stå ut med. Så jag sa ja. Provexet fick jag behålla. Jippi.

Ser ut så här. Suck.

Jag hoppas att jag kan ångra avtalet. Det här är en kostnad jag inte vill ha. Man brukar ju ha två veckors ångerrätt. Vilket påminner mig... Jag måste ångra ett annat erbjudande jag tackade ja till via telefon för någon vecka sedan också. Fy fan.

Det är bättre nu

Hallå igen.

Jag skulle ju återkomma med uppdatering var det sagt, så jag får lov att meddela att jag än en gång tycks ha oroat mig i onödan. Vid besök hos vårdcentral och läkare fick jag veta att mina bekymmer eventuellt berodde på en bakterieinfektion i ögat. Efter några dagars behandling med antibiotika i form av ögondroppar känns det nu mycket bättre i tinningen. Länge leve modern sjukvård, säger jag bara. Man tar gärna sånt för givet, men faen så glad man ska vara över att man lever här och nu när hälsan vacklar. För blott några få (hundra) år sedan skulle mina krämpor säkert ha behandlats med iglar och ett kvicksilverlavemang. Brr. Iglar.

Attans, jag är en smula trött. Jag får återkomma snart igen. Till dess en tänkvärd annons:

Word.

Något står inte rätt till

Hej.

Jag är lite orolig här. Som vanligt, heh. Har sveda och värk i och runt ett öga och det liksom strålar ut mot tinningen. Det började i liten skala redan för ett antal månader sedan. Under de senaste dagarna har det dock varit hyfsat illa, det liksom bränner i tinningen. Värken påminner om den vid en öroninflammation. Ett område vid kindbenet känns halvt bedövat också. Jag har fixat läkartid senare i dag i alla fall. Jag befarar naturligtvis det värsta.
Usch, jag är förmodligen född nervös. Fy fan för det.


Just, mitt Sims-projekt, ja...
Ja, till att börja med så måste jag tyvärr meddela att Jerry G har gått ur tiden. För ganska länge sedan faktiskt. Vid hans bortgång hade jag dock låtit honom pensionera sig från förökandet och lagt min uppmärksamhet på några av hans söner i stället. Ofta syns vissa likheter:

Gissa vad.

Jerrys arbete har givit tydliga resultat; det har uppstått en grön minoritet i samhället med representanter typ överallt. Nästan varje hushåll har lite Greenf*%¤er i sig - vilket ironiskt nog har ställt till med bekymmer för uppdraget. Det är nämligen rätt svårt att sprida vidare din förälders gener när nästan alla du siktar in dig på visar sig vara ditt halvsyskon. Spelet tycks dock skapa nya familjer då och då, så det går att hitta partners så småningom. Två tjejer flyttade in i samhället nyss t ex. Efter att de blivit gravida upptäckte jag att de faktiskt var ett par. Whoa. Dubbelgraviditet borde öppna för rätt obehagliga diskussioner i ett lesbiskt hushåll.

Ett smakprov på Jerrys arv (klicka för större bild):

Den där baddräkten är otroligt nog inte min skapelse.

Isch. Sims... Vilken drog. Jag har rätt svårt att slita mig från det när jag väl börjar. Handen på hjärtat har jag dock inte speciellt kul med det. Det är så långsamt och ofritt. Kanske är det dags att lägga ner det och spendera tiden på något skojigare. Ja, så får det bli. Härmed lägger jag Jerry-projektet på is på obestämd tid. Det firar vi med att titta på en väldigt rolig bug(g) från spelet (åter igen, *klick* för stor):

A Time for Romance

Alltså, det känns verkligen inte bra här. Mot läkaren om två timmar. Jag återkommer med uppdatering.

*Pipeli-piiip*

I dag blev jag väckt av min telefon. *Pipeli-piiip*. Faen, vad jag hatar den där ringsignalen.

"Hej" sa min släkting. "Låg du och sov?"
"Nej..." sa jag tvekande och insåg att det kanske inte var sanning.
"Jag skulle bara ringa och påminna dig om att det är kyrkoval i dag."
"Ah. Just det..." sa jag.
"Du ska väl gå och rösta?"
"Eh... Tja..."
"Det tycker jag. Det är en rättighet vi har och vi är ju döpta och konfirmerade i svenska kyrkan."
"Jo..." sa jag.
"Du har fått ett röstkort och så?"
"Jo..."

Jag valde att inte debattera ämnet. Jag sa aldrig att jag sedan länge menat mig gå ur svenska kyrkan eller att jag inte tycker att kyrkan ska behandlas som en politisk institution. Jag nyttjar nog hellre mina demokratiska rättigheter där de känns viktiga för mig, i stället för att engagera mig i något som jag inte vill ska ha ett inflytande på samhället över huvud taget. Även om jag har välsignats med "rättigheten".
Så skulle jag sagt. Faen.

För att göra en lång historia kort: det var kyrkoval i dag och jag gick inte och röstade. Så var det med det.

Det här har inget med saken att göra.

Asch, jag orkar inte skriva mer just nu.
Nästa gång får vi se hur det har gått med mitt lilla Sims 3-experiment. Hej så länge.

Micke P och Jerry G

Tillbaka, tillbaka. Med ett riktigt inlägg.

Jag har, om någon undrar, inte haft något nämnvärt för mig sedan sist. Visst, jag typ slutförde översättningen, men den kan ju alltid justeras och mixtras med i all framtid. Känner jag mig själv rätt så lär jag aldrig bli helt nöjd. Jag måste hitta en målgrupp också. Svenskar som inte kan engelska, antar jag. Duh. Den något äldre generationen. Hur man ska få deras uppmärksamhet vete fasen dock. Allt jag vet om dem är att de uppskattar Lazze Stefanz och svensk polisfilm och grejer.

Biodags igen, Sverige.

"Inte något nämnvärt" inkluderar för övrigt att bl a testa The Sims 3. Jag är inget jättefan av serien, spelen är ganska sega och stela, men det går att ha lite kul med dem ändå om man är nog oseriös. Jag är rätt oseriös.

Det här är Jerry:

Jerry har ett mål olikt de flesta andras: han ska föda fram en hel ortsbefolkning på egen hand. Eller ja, inte helt på egen hand, han måste ta lite hjälp av ortens kvinnor också. Och det gör han sannerligen. Oh yeah.

Ja, jag tyckte att det lät som en lite lustig idé att försöka få en karaktär att göra ett bestående intryck på sin omgivning genom att sprida runt karaktärens gener. Som faen.
Med intryck menar jag synligt intryck, så jag valde att ge Jerry ett säreget utseende för att låta hans anlag synas tydligt hos senare generationer (han har rätt stor näsa t ex).
Jerry har flirtat runt i sitt lilla samhälle en stund nu och umgåtts med många kvinnor. Här är en nu föråldrad bild från hans släktträd - klicka för att förstora:



Föråldrad, som sagt. Den där bilden visar blott arton barn och även om jag inte har stenhård koll på räkningen så vet jag i alla fall att de är över trettio nu. Jerry har åldrats och blivit gammal gubbe, men han jobbar vidare ändå. Det är synd att säga att han är en värst bra pappa dock. Bildbevis:



Gissa vem pappan är. Jepp. Vilket a-hole.
Fortsättning följer.


/Tillbaka snart, hörni.

"Please Leave"

OK. OK, jag tror jag är klar nu. Men nog om det för stunden.
Nu det här:

Förbluffande fakta:
Handikappade personer är barn - och alla som vill får vara deras föräldrar!

Förbannad. Återkommer.

Vad har vi här...

I förrgår natt gick jag ut för att kolla posten och fann till ingen förvåning alls ett paket i lådan. Från the UK of GB. Rekonstruktion:

(Inte förvånad)


(Inte förvånad)


Whoa! Annat omslag!

Ja, jag såg till att skaffa region 2-versionen också... Jag vet, jag vet, det kan tyckas onödigt. Det var ett infall jag fick. Nu vet jag i alla fall att filmen kan spelas i majoriteten av DVD-spelarna runtom i landet. Sen känns det förstås bra att stödja filmfolket lite extra. Plus att reg 2:s omslag och fodral är rätt snygga. Seså, klicka på bilden och zooma in en aning. Kom igen, skäm bort dig en smula. Nu, för he**ete.

Jag skrev ett mail och frågade om det fanns filmposters tillgängliga också. Fick lite oväntat nog svar från filmens producent och "värd" Adam Scorgie. Han tyckte att det var tråkigt att jag hade råkat (heh) beställa två ex av filmen "due to an error" som jag uttryckte det, men att det uppskattades. Han skickade mig en digital version av postern så att jag kunde trycka upp så många jag ville. Nice!

Längst till vänster: Adam Scorgie

Översättningen är förresten klar. Nästan. Justerar tider nu. Ah, och jag har fortfarande inte listat ut vad fasen jag ska översätta "sizzle" till. Det ska tydligen betyda något i stil med "fräsande ljud". Jag har sökt hjälp via några av internets många översättningstjänster, men de har inte lyckats göra arbetet mycket enklare.

Det lyckas inte ens med den jäkla exempeltexten

Nästa gång ska översättningen vara helt klar. Vi höres i november.
Hehe, jag skämtar eventuellt.

Paket till mig

I förrgår natt gick jag ut för att kolla posten och fann till min förvåning ett paket i lådan. Från the US of A. Rekonstruktion:

?

!?

!!

Jepp, filmen har anlänt och det långt tidigare än jag väntat mig; som jag fattat det skulle den komma först i slutet av augusti. Så en positiv överraskning där.
Översättningen är dock skamligt nog inte klar ännu, jag har inte varit alltför aktiv där - men det tar sig. Runt femton, tjugo minuter kvar nu. Sedan finslipa. Om någon kommer få någon användning av mitt arbete vete fasen, men man kan ju hoppas.

Ett av de många begrepp jag kört fast vid.* Hjälp tas emot.

För övrigt så kan den som faktiskt vill se filmen men inte införskaffa den ta del av den gratis via Google Video här. Jepp, alternativet finns tydligen.

Vill man dessutom äga den är import fortfarande enda lösningen. Bl a härifrån.
Det är väldigt god tanke då man stödjer de förmodligen inte alltför rika kanadensiska filmmakarna. Från Kanada.
Den som är uppmärksam ser förresten att jag länkar till brittiska Amazon.co.uk medan mitt paket på bilden är stämplat Amazon.com, den amerikanska motsvarigheten. Well, anledningen är att jag ej kände till att filmen släppts i Europa när jag beställde den. Så jag betalade rätt mycket mer än nödvändigt för att få en amerikansk region 1-DVD i stället för en Sverige-kompatibel reg 2-skiva. Men, men. Que sera, ¤#k-k%*, sera.

Jag må göra mycket reklam här nu, men jag tycker att det är en förbannat välgjord produktion att göra reklam för.


I övrigt: Jag är inne i ett Sopranos-maraton för tillfället.
Jäkla bra serie. Är svag för maffiagrejer.

Tjing.


*Jag blir omogen när jag är frustrerad ibland. Haha, jag ångrar ingenting.

RIP, VC

Vad fanken är det här? En blogg? Har jag en blogg? Hm. Man tycker att jag skulle ha kommit ihåg något sånt.

OK, OK, jag får väl ursäkta mig för att jag har dröjt. Igen. Det var tänkt att jag skulle sätta ihop en live-rapport från LAN:et jag befann mig på under veckan som gick, men jag tröttnade direkt efter att jag hade börjat. Det ska till rätt mycket för att jag ska orka med grejer. Ledsen.
Det var en rätt skoj tillställning. Pizza, Battlefield 2, mer pizza... hm... mer Battlefield 2... Vissa bänkade sig vid en PS3:a och körde NHL 2009 också, men jag avstod. Det är inte min grej. Dels suger jag på det och dels så blir jag så jävla arg när jag förlorar. Har förvisso samma problem i andra spel också, men det blir värre när jag sitter och delar skärm med andra. En förlust blir mer kännbar när andra ser på, antar jag.
Sen är det ju för fan hockey det handlar om också. Det finns roligare grejer att lägga sin ilska på.

Den här får Wikipedia stå för. Isch.

Jag fick som förutspått Vice City i min brevlåda dagen efter senaste inlägget. Nu när jag har spelat det igen, för första gången på många år, kan jag konstatera att det är farligt att försöka återuppleva kära minnen. Det har sagts förut, men den här gången är det jag som säger det.

Spelet är fortfarande bra och musiken är förstås lika fantastisk som den var redan för tjugofem år sedan (antar jag - jag var nyfödd), men har man suttit och vant sig vid grafiken och detaljrikedomen i GTA IV så är det oundvikligt bäddat för viss besvikelse när man uppsöker den nu sju år gamla föregångaren (eller sex om man pratar PC-versionen). Staden känns trots sin storlek fasen så mycket stelare och mindre livlig än jag mindes den. Det är så synd, för idén är så förbannat bra. GTA i Scarface/Miami Vice-miljö. De pastellfärgade mijöerna, musiken, Hawaiiskjortorna... Suveränt. Det förtjänar att hålla. Man lär nog hur som helst aldrig göra något nytt VC; hela grejen var en nostalgisk hyllning och jag har väldigt svårt att se varför man skulle spinna vidare på en sådan grej. Det gjordes förvisso en halvuppföljare, eller halvprequel (som jag aldrig testade) till Playstation Portable, men efter det tog det sannolikt stopp.

Även om tiden har sprungit ifrån Grand Theft Auto: Vice City så ska man i alla fall minnas att det var precis så bra det kunde vara för sin tid. Oh yes. Det ska fortfarande ses som en gigant.
Sen kan man ju alltid hoppas att någon gör en VC-mod till GTA IV.

Rätt så meta förresten att jag känner nostalgi för nånting som i sig var gjort som en nostalgisk grej.
Det här var för övrigt det sista inlägget med VC-tema. Jag lovar.


Jag återkommer.

Bäver

Sådär, nu har jag sett hela första säsongen av Miami Vice. Blev så åttiotalskåt efter senaste inlägget att jag bara var tvungen. Gillar den serien. Inte bara för stilens skull utan även för dess ibland rätt rörande... eh, vilket är ordet... storylines. Vad heter storyline på svenska? Strunt samma.

Jag tror inte att jag sett en annan serie som känns på samma vis. Fina... visuals, mycket bra musik, bra gästskådisar... Den som trodde att Ed O'Neill inte kunde göra andra karaktärer än Al Bundy blir nog lite paff över att se honom göra en långt mer seriös roll i Vice. Huvudkaraktärerna, eller kanske snarare huvudrollsinnehavarna, är väl OK, men det är mest folket runtom som gör serien. Det jag sett hittills av den i alla fall.


I morgon lär GTA: Vice City dimpa ner i min brevlåda också. Nice!

Heh, jag snubblade över ett stycke filmnyheter på msn.com för någon dag sedan. Vet inte om Hollywood börjar få slut på idéer eller om temat för säsongen bara är "underligt". Saxat:


Udda. Jag hoppas att det är fantasy, annars vete fanken vad det är som pågår. Surt för alla de andra Manhattanborna, för övrigt.

Men den här, ni:


Whoa. Det där är en av de mest bisarra saker jag läst. Filmen, som har namnet Beaver, har tydligen en budget motsvarande 150 miljoner kronor. Säkerligen växelpengar i Hollywood, men ändå. En filmidé ska nog ha några rätt stora namn knutna till sig om man går till ett filmbolag och lägger fram den där sammanfattningen.

Bäver. :-D

80's

Klockan är inte mer än halv elva på förmiddagen och termometern visar - och jag skämtar inte nu - femtiosju grader Celsius! :-O

OK, jag skämtar, den visar 28,4°C. Dock sitter den termometern på västsidan, i skuggan. Det är plågsamt mycket varmare åt det hållet jag sitter. Phew. Och jag är klädd i svart som vanligt. Har inte mycket annat att ha på mig. Lagom kul att promenera i om jag ska gå och hämta ut de nya hörlurarna. Vill, men vill inte.

Ah! För er som gillar 80-talsmusik, Grand Theft Auto: Vice City och kanske i synnerhet 80-talsmusiken i Grand Theft Auto: Vice City så har jag spontant satt ihop en spelningslista i Spotify som näästan bildar hela soundtracket till spelet. Alla låtar finns inte med, men majoriteten är där. Har man aldrig spelat spelet så gör det förstås ingenting; det här är en finfin "Best of the Eighties"-samling för alla som minns åttiotalet eller i alla fall repriserna av Miami Vice.
Nu ska vi bara se om jag kan lyckas klistra in länken här då... Kolla om det går att klicka på bilden:

Funkar det inte så är det för att jag är kass, men det är det bara jag som får säga.
Låtarna ligger förresten sorterade efter genre, om man skulle undra varför det bara tycks dyka upp en massa tryckare i början.

Ah, och har man inte Spotify så finns det sidor som delar ut invites, likt den här: http://invitify.fleo.se/

Inbjudan

Måste komma ihåg bloggen. Måste skriva ett inlägg om... Jehovas vittnen.

De dök upp här i går. Eller en av dem. Men det visste jag inte förrän han hade gått, fem sekunder efter att han ringde på dörren.
"Hej. Jag har en inbjudan till dig" sa han och gav mig ett pappersark.
"Jaha, tack" sa jag och tog emot det. Sen försvann han snabbt som fan. Förstod varför när jag fick se vem meddelandet var ifrån. Hit-and-run är en naturlig taktik när man talar för Jehovas vittnen.

Min inbjudan:

Den är lite fläckig, för jag använde den som underlägg när jag rostade bröd i går. Men i alla fall, är det här något som bör intressera mig? Vill jag veta hur jag överlever slutet för den här världen?
Jag skulle blir rätt förvånad om svaret går i linje med nånting som NASA skulle sagt, att de hittat en ny planet med rätt atmosfär och grejer.
Vilken lösningen än är så måste den i alla fall vara väldigt positiv:



Det händer tydligen något väldigt bra strax till höger utanför bilden. Himlen är blå och allting känns lite Allsång på Skansen.
Annat är det på vänsterkanten:



Death metal-konsert där.
Jag antar att tåget består av alla världens Vittnen och att de vandrar bort från undergången mot himlen eller en ny värld eller vad fanken det nu är de tror på. Jag och alla andra hedningar får stanna kvar i det där åskvädret, antar jag - och där är man fucked. Men det tycks inte de lyriska människorna i skjorta eller kjol (inte en enda kvinna har långbyxor på sig) verka vara alltför bekymrade över.

"Hej då! Synd att ni ska vara fucked och allt, men..."


OK, det är Jesus de hälsar på.

Jag brukar vilja vara försiktig när jag pratar religion. Har dock en fundering:
Om alla världens människor osannolikt nog tappade minnet på en och samma gång och glömde bort sina religioner, plus att alla heliga skrifter gick upp i rök - hur skulle deras gudar göra för att påminna folk igen? En religion brukar introduceras för en person via andra personer, trots allt. Hela grejen grundar sig på hörsägen. Det är rätt få som ser änglar.
Det skulle vara en intressant situation.

Lost in Translation

Vet ni hur omständigt det är att översätta/skriva undertexter? Det vet jag:

Faen så omständigt.

Har ägnat ett antal timmar åt projektet i dag. Hur mycket har jag fått översatt under den tiden? Drygt fem minuter av filmen. Fem (5) minuter!

Att få undertexter att funka i harmoni med en film är fasen inte lika lätt som man kan tro. En mening som uttalas under x sekunder måste ofta beskäras för att kunna hinna läsas under samma tid. Sen är det förstås omöjligt att direktöversätta många begrepp; det blir till att knåpa ihop rätt desperata kompromisser ibland. Jag hoppas som fanken att det inte dyker upp några ordvitsar alltså. Då är jag totalt körd.

En dum grej som bromsar arbetet ytterligare är att jag använder mig av en spansk mall. Trodde först att det skulle vara smidigt att ha ett färdigt material att gå efter - att bara byta ut den spanska texten mot min egen utan att behöva justera visningstider, men det visade sig ju förstås att jag bara gjorde mig själv en björntjänst; en svensk mening är rätt sällan lika lång som sin spanska motsvarighet.

Kolla. Otroligt.

Så det har blivit till att anstränga sig en del för att kunna anpassa min svenska text efter de spanska tiderna. Jäkligt plottrigt. Tror att det kan vara en idé att överge det arbetssättet... även om det innebär att jag måste skriva in helt nya tider för hand. Jag använder nämligen Notepad som arbetsverktyg. Knappast det smidigaste sättet, jag vet.

Allt som allt har jag hunnit svenskifiera hela trettiofem minuter av dokumentären.
Får väl kanske fira med nånting när jag är klar.

Fler utgifter

Heh, jag gick aldrig och la mig. Efter senaste inlägget alltså. Bra idé att dricka kaffe nattetid sådär. Stadsbesöket under dagen som följde blev därmed lite knepigt. Gick liksom omkring i ett lite drömaktigt tillstånd. Sen fick jag förbannat ont i magen, vilket skulle kunna ha berott på kaffet, men jag misstänker även den skumma salamipizzan jag åt på plats. Man ska aldrig gambla med salami sådär. Kulmen nåddes dock när jag fick syn på min spegelbild i en provhytt; när man har varit vaken i runt ett dygn blir det tydligen rätt synbart. Kände plötsligt att det vore bäst att åka hemöver omgående. Rödsprängda ögon och blek hy får en att se skrämmande sjuk ut.

Tänk efter - det är inte värt det.

Gah, mitt headset har gått sönder. Ljudet började försvinna av och till i vänstra hörluren för någon dag sedan. Jag skruvade isär den och fann att felet låg i sladden. Ett glapp. Jag kom fram till att det bästa vore att klippa av den, ta bort en bit och sedan skarva ihop den igen. När jag så hade gjort tyckte jag dock att det hela såg lite hälsovådligt ut. Jag tror att man bör isolera skalade kablar nämligen. Speciellt när de hänger såpass nära ansiktet. Eller jag vet inte, det såg pinsamt hobbyaktigt ut i alla fall.
I slutändan sa jag bara "f#%¤*" och bestämde mig för att det var kört, så nu måste jag till att hitta nya lurar. Tips på vad som är bra och prisvärt tages tacksamt emot. Jag kan inte sånt här.

Cosmos

Mot bättre vetande sitter jag vaken och knappar mig in i natten. Klockan åtta, dvs om drygt sju timmar, ska jag stå startklar inför ett tur till storstaden, men tidsoptimist som jag är tycker jag att det nog ska gå bra att sitta uppe en stund till. Jag har dessutom druckit tre muggar kaffe. Det funkar så när man lever för stunden.
Skulle på tal om det ha städat också... Får besök i morgon nämligen. Om dammråttor hade varit riktiga organismer så skulle evolutionen tvingat fram rätt stora gnagare här inne nu. Dammbävrar? Det är rätt länge sedan jag dammsög lägenheten. Diskat skulle jag gjort också. Suck, får se vad jag hinner med i morgon när jag kommer hem. Stress är en bra motivator.



Tips: Kolla in TV-serien Cosmos, ett underhållande vetenskapsprogram med en väldigt varm ton, av och med sympatiske Dr Carl Sagan. Man får känslan av att han kan lära ut vad som helst. Sorgligt nog är han bortgången nu. RIP, Dr Sagan.

Serien kan ses bl a via Google Video med start här: Cosmos, del ett.
Har suttit och tittat på några avsnitt nu under de senaste dagarna och jag känner att jag både har trevligt och lär mig någonting på samma gång. Precis som i skolan - i det magiska landet Ingenstans.
OK, inte helt rättvist; har faktiskt haft några riktigt bra lärare genom åren. Naturvetenskapslektionerna hade i alla fall varit långt mer intressanta om man visat Cosmos i stället för de där olidligt tråkiga undervisningsfilmerna från skolarkivet. Skräp. Bara Vetenskapens Värld var något att ha. Bo G. Erikson var lätt att lyssna på.

Men i alla fall... Kolla in Cosmos och lär dig lite grann om galaxer, planeter, DNA, evolution och... annat (har bara sett tre avsnitt av tolv än så länge).

Bonus: Sagan låter som agent Smith från The Matrix. Alltså, verkligen.
Klipp från serien:

"Hemvåldsbrott"?

Nej, Google visar noll träffar på den sökningen - så hur fan översätter man "domestic violence" till svenska? "Våld i hemmet" passar inte... Gah, jag börjar tro att vi talar ett kasst språk; varje mening jag översätter blir så lång och... awkward. Känns som om att det går åt tre extra stavelser till varje ord när det blir svenskt. Kolla, jag försöker till och med spara på stavelser as we speak genom att skippa ord som "det" och "jag" i början av meningar där de egentligen krävs. Tycker att det finns för många jäkla stavelser i det här språket.

Vore det inte för ordet "lagom" så skulle jag ha svårt att ge svenskan några pluspoäng alls.
Det här är förresten ett jättebra ämne. Tror jag ska återkomma till det.

Statistik är sällan så här skrämmande.

I natt drömde jag att jag fick gå om grundskolan. Fy fasen, det var läskigt. Jag fick sitta med en massa sjuåringar i ett klassrum i min gamla skola och se fram emot nio år av ångest. Vaknade rätt lättad. Kusligt nog, när jag var och handlade förut, fick jag se en av mina lärare från sagda skola. Hade inte sett henne sedan mellanstadiet. Whoa.
Någon minut senare fick jag i kassakön se min hemkunskapslärare från högstadiet. Förstås för första gången sedan dess. Whoa.
Kusligt.


Nu ska jag fortsätta översätta cannabisdokumentären och senare mata katter.
Ni vill vara jag, men det går inte.

Här:

Klicka på bilden för fin liten sida + trevlig musik

En dokumentär som med en trevlig ton tar sig an en viss planta och undersöker varför den är så kontroversiell. En titt på dess historia och intervjuer med bl a forskare och poliser ger en bild som inte känns igen från våra löpsedlar.

Jag fann den här filmen, om ett ämne som jag för inte länge sedan ryggade tillbaka från av en ren reflex, för jäkla intressant av fler än ett skäl. Den lär kunna öppna några ögon. Tycker att den bör ses.
Filmen är nog knappast SVT-material, så de enda sätten att se den på är antingen att gå piratvägen eller importera DVD:n som släpps i juli. Vilket jag själv förstås tänker göra med största nöje.


Edit: Här är trailern

Jag är snart tillbaka.

Skärm

Det har gått nära två veckor sen sist, men I'm back, som de säger in the States, som de säger i staterna.
Kanske skulle göra bloggen till en varannan vecka-grej. Känns lika bra. Eller, nej... Då blir det till ett krav i stället. Såna gillar jag inte. Fuck it, som, ja... Staterna.

Jag har gått och skaffat mig en ny bildskärm - och det var ta mig fan på tiden; den gamla var en klenod från 1997. Just det, 1997. Jag har fram tills nu suttit vid en skärm som var ny när världen lyssnade på Spice Girls.
Spice Girls!

Hej då!

Hello!

Mycket tacksamt uppköp. Har rätt så mycket skarpare bild nu. Sen väger den nya skärmen säkert tre gånger mindre än den gamla också, vilket kommer att göra LAN-tripperna väldigt mycket lättare från och med nu. Åh, vad jag bävade inför att dra på den där gamla kolossen...
På tal om LAN så har jag nyss fått höra att nästa har bokats i juli. Bra, bra. Nu skulle man bara haft en bättre dator också.


Sitter och skriver svenska undertexter till en film. Jag nämnde den lite snabbt för ett tag sen, men sa aldrig vad den handlade om; en dokumentär om ett lite kontroversiellt ämne. Kontroversiellt i Sverige i alla fall. Pfft. Jäkla land.
Det är hur som helst rätt kul. Kanske kan försörja mig på sånt. Yeah. Men förmodligen inte.
I nästa inlägg kanske jag avslöjar vad det är för film.


Nu är jag trött av någon anledning, så jag sätter stopp här. Ska se om jag kan vara lite snabbare med nästa inlägg. Hej, hej.

(Det betyder tjocktarm)

Sitter i lägenheten på en lördagkväll, skabbig som en kåt bäver, och fördriver tiden med att äta. Ett gäng bekanta har samlats på annan plats för att ha skoj och har bjudit in även mig, men jag är för skabbig för att gå dit. Det hade varit annorlunda om jag kunnat duscha, men jag har fasen inga rena kläder att ta på mig därefter. Jäkla... tvättstuga som inte hade några lediga tider i dag. Om jag bara inte sköt upp saker hela tiden så skulle sånt inte vara ett problem - men det gör jag, så det är det. Ofta dessutom.

Jaja, jag får väl sitta här hemma och surfa runt på olämpliga grejer i stället. Det är inte en sysselsättning typisk för en lördagkväll (exklusiv varken för lördagar eller kvällar) men jag har inte så mycket annat att välja på. Inget jag gråter över dock.


Hehe. Från TV-tablån i dagens tidning:

Mot nya äventyr, Colon !

De som kan lite engelska ser att Tryckfelsnisse har humor. Rätt låg humor, hehe. OK, förlåt.


Oj, nu ska jag byta ämne igen. Det blir lätt så.

Ser att det är val till Europaparlamentet snart. Mitt röstkort ligger här bredvid mig. Mmm... Demokrati.
Om jag nu bara visste vad fanken det här "Europaparlamentet" var för något så skulle jag säkert vara väldigt entusiastisk just nu. Hm. Jag skulle i och för sig kunna googla... Nej! Det jag inte har lärt mig i/minns från skolan är inte värt att kolla upp - det vore inte rätt mot svensk utbildning.

Jag funderar faktiskt på att lägga min röst på ett visst enfrågeparti. Har annars svårt för såna, men den här gången gäller det ett ämne som jag är rädd att andra partier väljer att låta glida, nämligen personlig integritet. Har inte lagt mycket till tanke på det förr, men numera funderar jag mer och mer på det där med övervakning kontra frihet från den. Antar att den där FRA-grejen satte igång det. Blev såpass paff och förbannad över att se något sånt hända i Sverige av alla ställen. Har nog blivit för tam.

Nu är det bara det där med att våga sig i väg till röstlokalen då.


Avslutande bild:


Varning till dig som jobbar med reklam: Citationstecken är sällan en bra idé.

WAR och bio

OK, det blev inget WoW för mig, men väl Warhammer Online - därav min kanske ovanligt långa frånvaro.

Jag och en kamrat poserar

Har inget annat att göra om dagarna ändå, liksom. Inget som jag vågar mig på i alla fall. Lika bra att underhålla hjärnan så gott det går medan klockan tickar vidare.


Var på bio med en kompis i fredags. X-Men Origins: Wolverine.
Sällan har jag sett så många klyschor i en och samma film.

Hjältens flickvän - en godhjärtad, fotomodellsnygg småskolelärare som ger visa råd i fabelform - blir ett mål för skurkar. Hjälten, som tills nu hade lämnat sina våldsamma dagar bakom sig, ger sig ut efter hämnd. Han ställs snart öga mot öga med... sin onde bror.
Resten av handlingen står specialeffekterna för i stort sett. Inget man inte har sett förut heller.
Hugh Jackman i huvudrollen är i och för sig rätt bra, speciellt när han är skämtsam. Storskurken tyckte jag var välspelad också, en viss Danny Huston som jag faktiskt har missat tidigare.

På det hela en väldans medioker sak som säkert kan underhålla lite grann under en inte alltför seriös filmkväll med polarna. Alkohol kan vara ett plus. Ser för övrigt att den fått betyget 6.8 på IMDB, vilket tveklöst känns för högt. Nyhetens behag, antar jag.


Nej men, vad fasen... Nästa inlägg får väl komma med något kortare intervall i alla fall.
Jag kanske blir med om något lustigt, erotiskt äventyr jag kan blogga om. Eller nåt. Om inte så kan jag säkert hitta på ett. Hej så länge.

Kortis

Nu sitter jag hos kamrater och surfar loss medan de andra kollar pa hockey. Jag hittar for ovrigt inte a, a eller o pa tangentbordet.åäö Ah, där var de. Glöm det då.

I dag fyller jag förresten 25.

Jepp. Jag återkommer snart igen.


UPDATE: OK, jag är tillbaka. Lika bra att fortsätta skriva; merparten av sällskapet stack iväg för att hämta pizza och jag blev sysslolös. Bra att bloggen finns då. Kasst att jag inte har något bra ämne skriva om bara. Hm.

Kanada - Ryssland: 1-1. Andra perioden. Offside nu. Holy shit. Där ser man.
Kommentatorerna säger smarta grejer. De understryker vikten av att ett lag inte bör låta det andra laget göra mål. Sen beskriver de vad som händer i bild, utifall att man är blind. Antar jag. Nu blev det reklam. Nu fortsätter det. Jag skriver rätt sakta tydligen.
Jag kommer nog inte att fastna för hockey den här gången heller.

Over and out, igen.

A View to a Skill (jag kan göra lim)

Jag fixade problemet med brevet. Kom på att jag kunde sätta en klisterlapp med texten "fel adress" över kontonumret och sen lägga brevet på lådan (tack till en viss läsare). Dock hade jag ingen klisterlapp, så jag blev tvungen att använda papper och lim. Dock hade jag inget lim, så jag blev tvungen att göra eget. Kokade ihop lite vatten + mjöl i en kastrull och applicerade det på lappen. Det verkade funka rätt bra. Jag kan spara flera tjugolappar under en hel livstid på den idén. Tack, Macgyver. Eller vem jag nu fick det ifrån.

Plus vatten. Annars värdelöst.

Har fortfarande inte mycket att göra här, för övrigt. Fick nyss reda på att en praktikplats som funnits på radarn sen innan jul inte tar emot praktikanter. Så... det är väl inte mycket till praktikplats alls, antar jag. Det kan med andra ord bli fortsatt sysslolöst ännu ett tag framöver. Tills något händer får jag försöka fördriva tiden med något meningsfullt. Vad det nu innebär.

Sitter och kollar Bond-filmer i brist på annat. Bestämde mig för att ta upp ett Bond-maraton jag avbröt för ett tag sen och se de resterande filmerna i serien.
Började med For Your Eyes Only. Den var sketatråkig, med undantag från en rätt spännande bergsklättringsscen. Jag gillar faktiskt Roger Moore som Bond. Han är kul när han är vitsig.
Fortsatte med Octopussy, vilket handen på hjärtat måste vara en av de modigaste filmtitlarna någonsin, vuxengenren inräknad. "Octo"= "åtta" och... Nåja, vi lämnar det. Den var hyfsad i alla fall.
Senast sedda filmen är A View to a Kill, tydligen ofta ansedd som den sämsta av dem alla. Jag vet inte om det är en rättvis dom, fast den var rätt tråkig. Christopher Walken gör dock en väldigt underhållande skurk. Som en parentes fann jag det rätt underligt att filmen inte tycks finnas med i Googles förslagsregister:



"A view to a skill"? "A view to a bridge"? Jag tvivlar faktiskt på att de skulle vara vanligare sökningar. Minst två av förslagen i listan är rätt uppenbara anspelningar på filmen, liksom. Vad är det här för mörkläggning? Bara Google vet.

Passar i och för sig postern förbluffande bra

Jag har nästan fler än två ämnen att ta upp

Jag har inte skrivit på tio dagar, ser jag. Det blir till att kompensera.


1. Jag fuckar upp någons arbetslöshetsersättning (på ett smålustigt sätt)

OK, den här är jag inte stolt över. Jag fick ett brev i min låda för någon vecka sedan, tillägnat någon annan än mig själv. Rätt adress, fel namn. Kuvertet var märkt "Innehåller material från Din Arbetslöshetskassa", så jag antog att det kunde gälla något rätt viktigt. Jag gick online och sökte efter den rätte mottagarens namn + min hemort och fick upp ett resultat, men personen var tyvärr ej bosatt i min närhet. Fy fan. Jag skulle behöva gå flera kilometer. Jag la kuvertet åt sidan så länge.

En stund senare väcktes jag (heh) av att någon ringde på dörren. Det var en herre från Hyresgästföreningen. Han frågade hur jag trivdes i min bostad och om jag fann hyran rimlig. Jag sa att jag trivdes rätt OK och att hyran var rätt rimlig. Jag är inte så fantasifull av mig när jag svarar på frågor från folk jag inte känner. Han fortsatte sen att berätta att de styrande tänker införa marknadsbaserade hyror i mitt bostadsområde, vilket lär göra det kännbart dyrare för oss hyresgäster. "De jävlarna", tänkte jag. Sen frågade han om jag ville bli medlem i Hyresgästföreningen. Ni vet hur jag är, jag kan inte neka grejer från folk jag inte känner. Bara från Sverigedemokraterna och Jehovas vittnen, men ingen av dem har knackat på min dörr än. De förstnämnda levererar sin jävla tidning i min postlåda ibland dock. Men nu glider jag ifrån ämnet.

Who ya gonna call?

Då jag tackat ja till medlemskap ville mannen från Hyresgästföreningen ha mitt namn, mitt personnummer och mitt kontonummer, men jag hade tyvärr bara memorerat de två första. Jag bad honom vänta ett slag och drog mig tillbaka in mot datorn för att kolla upp kontonumret hos min internetbank. När jag så gjort behövde jag förstås något att skriva upp numret på. Lotten kom att falla på ett till synes oviktigt kuvert som råkade ligga bredvid skärmen. Perfekt. Jag skrev ner numret (med stora, tydliga siffror i bläck), gick tillbaka till HGF-mannen, läste upp det, hoppades att jag inte blev blåst och signerade hans kontrakt. Sen var jag medlem i Hyresgästföreingen. Förhoppningsvis. Han tackade och sa sa hej. Jag sa hej och stängde min dörr. Sen fick jag se vad det var för kuvert jag hade använt som kladdlapp. "Fuck".

För att summera: Framför mig ligger ett brev med material från någon annans arbetslöshetskassa. På baksidan står mitt kontonummer.

Liksom, vad fasen? Hur råkar man signera info från någons a-kassa med sitt kontonummer? Skrattade en del när jag insåg misstaget. Men till mitt bekymmer: Vad gör jag? Jag kan inte sudda bläck och jag vill inte gärna skicka vidare brevet som det är. Tippex är en idé, men det skulle ändå synas att jag strukit över nånting. Fasen. Jag kanske bara skulle strunta i det. Det är ju inte mitt fel att någon tryckt min adress på någon annans brev. Kan inte vara säker på att det är rätt mottagare jag har hittat heller. Dock känns det fel att inte göra nånting alls när det gäller en såpass viktig grej.
Fan, jag vet inte. Har haft brevet ett tag nu också. Kan se dumt ut om jag dyker upp med det först nu. Jag vet inte. Tips tas tacksamt emot.


2. Polisen rycker ut. I morgon.

Vid ett besök hos min mor fick jag syn på en lokal nyhetstidning. Blev lite nyfiken på vad för slags nyheter man hittar i en bygdetidning i jämförelse med de större och fann nånting jag reagerade på. Jag citerar (från förstasidan):

"När polisen inte fick med sig en 42-årig man i [ort] på fredagskvällen, misstänkt för grov misshandel av en kvinna, så gjordes ett stort polispådrag på lördagen."

Hm. På lördagen? En dag senare? Jag fnissade lite grann där. Inte för att jag kritiserar polisen; de vände om vid första tillfället för att den misstänkte hade låst dörren och troddes ha en yxa. Att de sen väntade tills nästa dag med att återkomma med förstärkning har förmodligen grund i brist på resurser. Små orter har ju ofta låg bemanning. Men de tankarna kommer först efter att man funderat ett slag. Medan man läser artikeln är det typ det här man ser:





I och för sig kan jag inte säkert säga att det inte var så det gick till .


3. Jag trodde att jag hade fler ämnen på G

Men det har jag inte. Eller så har jag glömt allt annat jag menade mig skriva.
Ah, det har börjat regnat igen. Det är trevligt, jag tycker om regn. Whoa, det var ett dåligt ämne. Jag återkommer.

Jag kan hoppa

Nu har jag legat på latsidan med bloggen igen. Förlorade bloggvirke i och med odlingens död, antar jag. Sen har jag även suttit och gjort andra grejer som tagit upp lite av min tid. Ledtråd:


I och för sig inte så mycket till ledtråd som att säga rakt ut vad det gäller.
Jodå, jag har suttit och spelat WoW i någon vecka. Sitter med en provversion hittills, men har tankar på att börja spela på riktigt framöver. Kanske är skoj.
Här är ett av mina alter egon - Miriar:

Jag känner att ord är överflödiga här. Titta på honom.
Samme man (och jag tar inte lätt på det ordet här) bakifrån:


Det krävs en riktig man (eller, för all del, kvinna) för att våga gå klädd sådär. Miriar vågar. Varför? Därför att Miriar är den hårdaste motherfuckern på den här sidan om... vad nu vattnet mellan Eastern Kingdoms och Kalimdor heter, jag är inte så insatt än. Han är i alla fall tuff. Tuff, men snäll.
Så om ni ser en man i cerise cape och turkosa pantalonger, bli inte rädda; det är bara Miriar som är ute och bekämpar brott. Ja, i WoW alltså; ser ni en person med samma signalement i verkligheten finns all anledning att vara ängslig.

Ey, kolla förresten vad man får lära sig när man når level åtta om man har tipsfunktionen aktiverad:


Jepp, här får jag och en annan av mina karaktärer - Kaleido - veta att det fan finns en hoppfunktion i spelet. Level åtta. Man når inte dit på fem minuter direkt. Det kan liksom ta ett tag. Level åtta. Jag är fasen rent mållös. Varför i helsike får man inte den infon direkt för? Tyckte de inte att hoppfunktionen är en rätt central grej i ett spel? Ansåg de att det är för mycket att ta in för en nybörjare - gå framåt, gå bakåt och hoppa? Innan åttonde nivån?




Fasen, är trött. Skriver mer snart.