Fy fasen. Det är mycket som är dåligt här. Kanske inte katastrofdåligt, men nog så jävligt ändå. Min värk har återvänt t ex. Efter några dagars framgångsrikt ögondroppande smög sig smärtan på igen. Vänstra tinningen. Aj. Under gårdagen var det för jäkligt. Det går i vågor. Jag har fixat en ny tid hos läkare i morgon i alla fall.
Eventuell bakterieinfektion i all ära, men det som tynger mig mest just nu är min eviga oförmåga att tacka nej till shit som jag inte vill ha. Fy fan. Jag har nämligen nyss tackat ja till en prenumeration på en årskrönika. Oh yes. En årskrönika. Varje år ska jag få en bok som beskriver vad som hände under föregående år. Jag ser värdet i det, men det är inget för mig. Jag vill inte prenumerera på en årskrönika.
Gah, varför la jag inte bara på luren...
Varför!?Svar: Därför att det inte hade gjort ett shit, eftersom försäljaren var en motherf*#% dörrknackare. Just det, han var inne i mitt hem.
Det fräckaste var att han inte presenterade sig som försäljare när jag öppnade dörren. Jag minns inte de exakta orden han använde, men han fick det att låta som om att han var någon slags besiktningsman. Visste mitt namn och allt. Han berättade att han brukade titta förbi i området med några års mellanrum för att kolla läget. Jag visste inte vad han menade med det, men lät honom komma in. Typen lät ju viktig.
Det var först vid mitt köksbord som han tog fram en pamflett med bilder på årsböcker. "Helvete", tänkte jag. Jag förstod nu. Jag hade gått på det äldsta tricket i litteraturhistorien, med skillnaden att trähästen i mitt fall var en leende man från Borås. När jag väl hade lurats in i min falska trygghet så släppte han ut sina greker. Greker är en metafor; jag menar att han började kränga sitt shit till mig.
Nervös som alltid satt jag bara och log och höll med om allt den skämtsamme mannen sa. Han la fram ett provexemplar. Förra årets bok. Han berättade om den låga kostnaden och vad som var så bra med att prenumerera på en årskrönika. Jag ville ha en advokat, kände jag. Eller en målsman. Jag kan inte handskas med sån här skit själv. Åh, varför var jag tvungen att öppna dörren...
I slutändan gick jag som sagt med på erbjudandet. Jag ville bara ha bort försäljaren från mitt hem så fort som möjligt, och att säga nej till en sådan öppnar för jobbiga följdfrågor som jag inte vill behöva stå ut med. Så jag sa ja. Provexet fick jag behålla. Jippi.
Ser ut så här. Suck.Jag hoppas att jag kan ångra avtalet. Det här är en kostnad jag inte vill ha. Man brukar ju ha två veckors ångerrätt. Vilket påminner mig... Jag måste ångra ett annat erbjudande jag tackade ja till via telefon för någon vecka sedan också. Fy fan.
5 kommentarer:
Haha Jocke! =) Du har det bannemej (är det ett ord ens?) inte lätt. Lite lurigt att mannen inte ens presenterade sig. Hade aldrig släppt in någon genom dörren sådär. =) Hade jag varit du, så hade jag avskaffat hemtelefonen, då "nej" inte finns i ditt vokabulär. För att göra det så enkelt som möjligt, för vem vet vad du kommer samla på dig under åren. Snart sitter du där med Allerstidning och läser om stickbeskrivningar. :)
I annat fall kan jag lära dig säga nej till sådant då jag har piskat en och annan med min mun genom både telefonen och mellan 4 ögon.
puss! Ta hand om lilla ögat med.
Haha, å fy fan, det var någon fuling här och såg ut som han försökte sälja något för ett tag sedan men efter hans första mening så sa jag "Nej tack" och stängde mitt dörr. Vet inte ens vad han sa men han störde mig i mitt liv :-)
*tips* Ryck ur din telefon och öppna aldrig dörren. Anekdotiska bevis pekar mot att detta fungerar.
Hahaha, min ordverifiering här på "Blogger" var "skintap". Fult ord.
Nej, riktigt helt lätt är det inte att vara jag ibland. Hehe.
Han sa vad han hette, men var inte tydlig om vad han ville. Han hade en lapp med mitt namn på och jag uppfattade det som om att han gick runt och informerade folk om grejer. Jag antog att han arbetade för bostadsföretaget jag hyr av. Tji fick jag.
Du får lära mig att läxa upp folk, ja. :-)
Jag önskar att jag hade ditt mod, Martin. ^^
Undrar om det var samma person... Han hade gråaktigt, kort hår och var i femtioårsåldern.
Hemtelefonen använder jag nästan aldrig, så den kanske man faktiskt skulle kunna göra sig av med. Dock vet jag inte hur hela internetgrejen funkar då.
Skintap!
Jag var med om samma sak för 6 år sedan, men då toppade han paketet med en frågebok (som fortfarande finns i min ägo). Jag betalade ett lexikon sen slutade jag. Det är ju lite nesligt... man vill ju ha lite symmetri i bokhyllan, inte bara en jävla bok + ett frågebok. Uäh. Hoppas allt är bra i övrigt, min vän.
Så du kunde säga upp prenumerationen redan efter ett ex? Jag trodde att man var bunden till skiten i hela fem år.
I övrigt är det rätt bra nu, ja. Ny praktikplats och grejer. Jag hoppas förstås att allt är bra med dig/er med. :-)
Skicka en kommentar