Jag är kvar

Jo, jag finns ännu, men har inte orkat skriva något i bloggen under månaden som gått. Eller orkat och orkat, jag har faktiskt haft något för mig för en gångs skull. Jag har ju en praktikplats numera. Hos det kommunala arkivet. Jag sitter och letar igenom gamla morgontidningar efter artiklar som på något vis rör kommunen, tar vara på dem och lagrar dem nere i kommunhusets källararkiv. Det kan låta en smula monotont, och visst, att truga sig igenom de förbannade sportbilagorna är ledsamt, men det är överlag ändå en godkänd sysselsättning. Pyssel rentav. Sedan så finns det ju ingen sportartikel i världen som de vansinnigt roliga serierna inte kan väga upp:

Håll i er - för här kommer poängen:

*ba-dish*

Ibland hittar man intressanta nyheter också. Den här är lite bisarr:

"Gick till attack" alltså. "Misshandlade"? Herrejävlar. Åklagare Leif Johansson ser uppenbarligen orosmoln här. Nog för att han sedan tidigare vet att robotar misshandlar en och annan proletär då och då - men på det här sättet? Det här är ju något helt nytt.

Bålsta, norr om Stockholm.

Ett annat informativt inslag:


Polisen slår näven i bordet och visar att man bemästrar även den mest påhittade av situationer.

Samma nyhet: Jag vet inte om den där hunden är misstänkt för något brott, men nog är det den mest anonyme karaktären av dem alla på bilden.


Knepig bild/textplacering är också lite lustigt:

"I must break you."

Men inte mycket är ju lika hysteriskt kul som Hagbard:

*ba-dish*

Blam!

Intro: Ökenscen. Allt är lugnt. Då plötsligt: Blam! Atombomb.

*fade out*

Det är inledningen till mitt nya manus. Det är även allt jag har skrivit hittills, för jag vet inte riktigt hur jag ska spinna vidare på handlingen därifrån. Men det börjar ju för jäkla bra. "Blam! Atombomb". Klassiskt. Jag lägger idén på is tills det lossnar. Kom gärna med förslag, så lägger jag upp en animerad version av verket här när jag är klar.

Nu har jag hamnat på en ny praktikplats. Gjorde tredje dagen i dag. Jag sitter i kommunhuset och klipper ut och tar till vara på tidningsartiklar av intresse, vilka senare kommer lagras i kommunens arkiv. Just nu arbetar jag blott tre timmar om dagen, men det trappas upp så småningom. I går glömde jag bort tiden och gjorde en timme för mycket. Klantigt.
I framtiden, efter kärnvapenkriget (Blam!), kommer folk, tack vare mitt någorlunda hårda arbete, att kunna läsa om hur det var på den tiden då vatten ännu var ofarligt att dricka och maten inte var fullt lika muterad. Alla insändare jag sparar kommer förmodligen ge dem en insikt i varför allt gick åt helvete också.
Hur som helst så trivs jag med arbetet. Det är en syssla som passar mig. Får se hur länge jag blir kvar där borta.


Lite kuriosa nu. Jag halkade in på en Wikipediasida för en tid sedan och fick lära mig något häpnadsväckande. Ni vet, talförmåga? Ni vet, pornografi? Tidigare kanske vi inte lade samman de två, men ska vi lära oss av exemplet Clay Crosse är det dags att dra några paralleller där. Clay Crosse är sångare inom kristen pop. Hans karriär gick finfint, tills en dag...

Det där är något av det roligaste jag har läst. Just det, pornografi stal hans röst. Hur? Det är en mycket, mycket bra fråga, men förbryllansvärt nog går artikeln inte in på några detaljer. Liksom... Vad fasen?
Alla har vi ju haft våra, öh, "personal struggles" med pornografi, men de flesta av oss brukar ta sig igenom det hela med åtminstone rösten i behåll. Fasen, anti-porrlobbyn har sannerligen missat ett guldägg här; kan de påvisa en länk mellan porr och talhandikapp lär de ju ha segern som i en liten ask. Ledsamt nog för dem hör jag t o m Freuds skratt ända hit.
Misströsta ej - mannens röst återvände efter en tid. Hans förmodligen omedvetet komiska kamp mot det sällsynta fenomenet skildras i boken I Surrender All: Rebuilding a Marriage Broken by Pornography. Skriven tillsammans med frugan.

Ser ni revan? Det är porr.

Nu är det tre veckor kvar till jul också. Jippi. Undrar om jag ska handla några julklappar i år... Svårt, det där. Jag har rätt många att handla åt i så fall. Önskar jag hade vettig inkomst. Nåväl.

Ehm. Titel.

OK, så jag är några dagar sen. Jag har varit rätt trött under de senaste kvällarna nämligen. På dagtid har jag tillbringat ett antal timmar vid sjukhuset, för min brors räkning. Han har opererat blindtarmen och jag, mamma och pappa har turats om att hålla honom sällskap i väntan på att han ska få åka hem. Det finns inte alltför mycket att underhålla sig med där borta dock. TV4 visade en Disneyfilm med Lindsay Lohan för någon dag sedan, men det var nog det bekräftande undantaget. Det var en rafflande historia. Lohan spelade en snokande skolreporter. Hon och hennes kompisar spionerade på en lärare i dennes hem via en övervakningskamera. Integritet och Lindsay Lohan har aldrig funkat vidare bra tillsammans.

Stasi.

Så... Ett år med bloggen var det, ja. Tja, vad ska man säga... Det har gått fort. Vad har hänt på ett år? Hm. Jag skaffade en ny skärm. Översatte en film. Hyresgästföreningen, Jehovas vittnen och Bertmarks förlag hälsade på mig. Malin från Optimal Telecom ringde och krängde mig ett telefonabonnemang. Jag kollade in några filmposters. Min grävande journalistik avslöjade hycklar-Skurt... En hyfsad början.

Nej, nu är jag trött igen. Jag ska sova.
I nästa inlägg blir det lite Wikipedia-kuriosa. Hej så länge.

Ett år senare

Den fjortonde november 2008 skrev jag mitt första inlägg här. Det innebär att bloggen fyller ett år i dag. Hooray.
Vore jag inte så trött som jag är just nu så skulle jag ge mig på en tillbakablick. Jag får titta in i morgon en sväng i stället. Det har varit en ganska lång dag.

Ett år!