Usch, under de senaste dagarna har jag plågats av tankar på sånt jag ångrar. Mer specifikt på en grej jag ångrar. Man är så dum ibland. Eller, jag är i alla fall.
Jag går inte in på händelsen i sig, utöver att jag betedde mig på ett sätt som inte var värst "jag", alltså det "jag" som de flesta känner mig som. Det var ett slarvigare jag.
Ja, det ingen allvarlig grej som hände eller så. Ur någon annans synvinkel i alla fall. Bara väldigt genant för mig allena.
Kan bara hoppas att det glöms bort under tidens lopp. Eller att jag lär mig se skämtsamt på saken.
Han fattar.Ingen praktikplats tycks vara att vänta i det närmaste heller. Jag kan inte säga att jag är ledsen för det; kan inte tänka mig något ställe jag skulle trivas på ändå.
Ojoj. Jag minns den gången i högstadiet då man fick de där gymnasiepapprena att fylla i. Visste man inte sedan tidigare vad man ville bli när man blev stor så hade man plötsligt en vecka på sig att ta reda på det. Man fick höra att man alltid kunna byta program senare om man skulle känna att man valt fel. Dock glömde de nog berätta vad man skulle göra om man fortfarande kände sig osäker tio år senare.
Jag borde ta en promenad.
Har beställt ett spel till PC:n. En ubåtssimulator. Kanske tar nästa inlägg 'in character' som tysk ubåtskapten. Varför inte, liksom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar