Inhopp

Det har gått och blivit november här. Luckorna mellan inläggen är vida, motivationen har som vanligt inte varit den allra bästa.

Status update: Jag fick nya ögondroppar att behandla min sveda med. Det visade sig att det trots allt inte var fråga om en infektion, utan snarare uttorkning. Varför man får ont i tinningen av sånt vet jag inte, men det har i alla fall blivit bättre sedan jag började använda... vad faen det nu heter. Magiska droppar.

Status update #2: Onda förlaget Bertmark fick tillbaka sin årsbok efter att jag nyttjade den alltid lika fantastiska ångerrätten. Jag har nu lärt mig av mitt misstag - och gör det du med; minns att inte släppa in gubbar som hävdar att de "gör en undersökning" i ditt bostadsområde. Be om att få se legitimation. Ett antal bekanta till mig fick visst påhälsning av samme man, men lyckades till skillnad från undertecknad neka honom tillträde. Jag är avundsjuk.

Hm, vad mer...
Jag har sett alla avsnitt av kultserien Twin Peaks. Vete fasen vad jag ska säga om den riktigt. Stundom intressant, stundom rätt tråkig. Otillfredsställande slut.
Ah, och så ser det ut som om att jag hamnar på en praktikplats snart igen också. Det var ett tag sen nu. Jag ska hjälpa en arkivarie. Är inte helt hundra på detaljerna ännu, men det har nånting att göra med att pyssla med info om hemorten. Tror jag. Vi får se hur det går.


Ett litet snabbt inhopp för att hålla bloggen vid liv bara. Snart tillbaka.

Sämre igen

Hej, bloggen. Sätter man förresten kommatecken efter "hej"? Det känns fel annars. Hm.

Fy fasen. Det är mycket som är dåligt här. Kanske inte katastrofdåligt, men nog så jävligt ändå. Min värk har återvänt t ex. Efter några dagars framgångsrikt ögondroppande smög sig smärtan på igen. Vänstra tinningen. Aj. Under gårdagen var det för jäkligt. Det går i vågor. Jag har fixat en ny tid hos läkare i morgon i alla fall.

Eventuell bakterieinfektion i all ära, men det som tynger mig mest just nu är min eviga oförmåga att tacka nej till shit som jag inte vill ha. Fy fan. Jag har nämligen nyss tackat ja till en prenumeration på en årskrönika. Oh yes. En årskrönika. Varje år ska jag få en bok som beskriver vad som hände under föregående år. Jag ser värdet i det, men det är inget för mig. Jag vill inte prenumerera på en årskrönika.
Gah, varför la jag inte bara på luren...

Varför!?

Svar: Därför att det inte hade gjort ett shit, eftersom försäljaren var en motherf*#% dörrknackare. Just det, han var inne i mitt hem.

Det fräckaste var att han inte presenterade sig som försäljare när jag öppnade dörren. Jag minns inte de exakta orden han använde, men han fick det att låta som om att han var någon slags besiktningsman. Visste mitt namn och allt. Han berättade att han brukade titta förbi i området med några års mellanrum för att kolla läget. Jag visste inte vad han menade med det, men lät honom komma in. Typen lät ju viktig.

Det var först vid mitt köksbord som han tog fram en pamflett med bilder på årsböcker. "Helvete", tänkte jag. Jag förstod nu. Jag hade gått på det äldsta tricket i litteraturhistorien, med skillnaden att trähästen i mitt fall var en leende man från Borås. När jag väl hade lurats in i min falska trygghet så släppte han ut sina greker. Greker är en metafor; jag menar att han började kränga sitt shit till mig.

Nervös som alltid satt jag bara och log och höll med om allt den skämtsamme mannen sa. Han la fram ett provexemplar. Förra årets bok. Han berättade om den låga kostnaden och vad som var så bra med att prenumerera på en årskrönika. Jag ville ha en advokat, kände jag. Eller en målsman. Jag kan inte handskas med sån här skit själv. Åh, varför var jag tvungen att öppna dörren...

I slutändan gick jag som sagt med på erbjudandet. Jag ville bara ha bort försäljaren från mitt hem så fort som möjligt, och att säga nej till en sådan öppnar för jobbiga följdfrågor som jag inte vill behöva stå ut med. Så jag sa ja. Provexet fick jag behålla. Jippi.

Ser ut så här. Suck.

Jag hoppas att jag kan ångra avtalet. Det här är en kostnad jag inte vill ha. Man brukar ju ha två veckors ångerrätt. Vilket påminner mig... Jag måste ångra ett annat erbjudande jag tackade ja till via telefon för någon vecka sedan också. Fy fan.

Det är bättre nu

Hallå igen.

Jag skulle ju återkomma med uppdatering var det sagt, så jag får lov att meddela att jag än en gång tycks ha oroat mig i onödan. Vid besök hos vårdcentral och läkare fick jag veta att mina bekymmer eventuellt berodde på en bakterieinfektion i ögat. Efter några dagars behandling med antibiotika i form av ögondroppar känns det nu mycket bättre i tinningen. Länge leve modern sjukvård, säger jag bara. Man tar gärna sånt för givet, men faen så glad man ska vara över att man lever här och nu när hälsan vacklar. För blott några få (hundra) år sedan skulle mina krämpor säkert ha behandlats med iglar och ett kvicksilverlavemang. Brr. Iglar.

Attans, jag är en smula trött. Jag får återkomma snart igen. Till dess en tänkvärd annons:

Word.

Något står inte rätt till

Hej.

Jag är lite orolig här. Som vanligt, heh. Har sveda och värk i och runt ett öga och det liksom strålar ut mot tinningen. Det började i liten skala redan för ett antal månader sedan. Under de senaste dagarna har det dock varit hyfsat illa, det liksom bränner i tinningen. Värken påminner om den vid en öroninflammation. Ett område vid kindbenet känns halvt bedövat också. Jag har fixat läkartid senare i dag i alla fall. Jag befarar naturligtvis det värsta.
Usch, jag är förmodligen född nervös. Fy fan för det.


Just, mitt Sims-projekt, ja...
Ja, till att börja med så måste jag tyvärr meddela att Jerry G har gått ur tiden. För ganska länge sedan faktiskt. Vid hans bortgång hade jag dock låtit honom pensionera sig från förökandet och lagt min uppmärksamhet på några av hans söner i stället. Ofta syns vissa likheter:

Gissa vad.

Jerrys arbete har givit tydliga resultat; det har uppstått en grön minoritet i samhället med representanter typ överallt. Nästan varje hushåll har lite Greenf*%¤er i sig - vilket ironiskt nog har ställt till med bekymmer för uppdraget. Det är nämligen rätt svårt att sprida vidare din förälders gener när nästan alla du siktar in dig på visar sig vara ditt halvsyskon. Spelet tycks dock skapa nya familjer då och då, så det går att hitta partners så småningom. Två tjejer flyttade in i samhället nyss t ex. Efter att de blivit gravida upptäckte jag att de faktiskt var ett par. Whoa. Dubbelgraviditet borde öppna för rätt obehagliga diskussioner i ett lesbiskt hushåll.

Ett smakprov på Jerrys arv (klicka för större bild):

Den där baddräkten är otroligt nog inte min skapelse.

Isch. Sims... Vilken drog. Jag har rätt svårt att slita mig från det när jag väl börjar. Handen på hjärtat har jag dock inte speciellt kul med det. Det är så långsamt och ofritt. Kanske är det dags att lägga ner det och spendera tiden på något skojigare. Ja, så får det bli. Härmed lägger jag Jerry-projektet på is på obestämd tid. Det firar vi med att titta på en väldigt rolig bug(g) från spelet (åter igen, *klick* för stor):

A Time for Romance

Alltså, det känns verkligen inte bra här. Mot läkaren om två timmar. Jag återkommer med uppdatering.